13 juni 2011
Om det stod i min makt
Det blev en lång lång natt, och mina tårar var varken bekärskade eller lugna.
Hjärtebekymmer
Ni som känner mig väl vet att jag ganska lätt blir stressad. Inte egentligen av att ha mycket att göra, utan framför allt när saker inte sker så fort och effektivt som jag önskar. Att flanera i lugn takt är otroligt jobbigt för mig, att äta långsamt i princip omöjligt. Just nu sitter jag med sjukt låg puls, och kan verkligen inte känna någon typ av inre frid! Och när jag blir mentalt stressad stör det mig ännu mer att kroppen inte lyder och ökar pulsen, utan envisas med att snitta 45 slag i minuten eller något annat omänskligt lågt. Dessutom tycker jag om när saker blir som jag förväntat mig. Att kunna planera och ha koll på vad som ska hända är (för att använda ett fint ord) essentiellt för mitt välbefinnande. Och jag menar, mycket kan man säga om mitt hjärta, men inte är det särskilt välplanerat och förutsägbart i alla fall. Det får mig att känna mig oerhört maktlös, och det i sig kan väl vara okej så länge den som har makten sköter sitt jobb. Men att vara fast under en chef som inte har en aning om vad han pysslar med, det känns inte helt tryggt...
11 juni 2011
Mera studentkort
I dag är det dags för den här Irmesorken att bli firad! Sin student tog hon redan för några dagar sedan nere på Öckerö, men i dag är det mottagning. Hon ska få lite presenter förstås, samt ett såhär fint kort!
Studentfredag
Alltså jag hade en så sjukt jävla bra dag igår att det nästan inte finns. Den var grym. Bättre än min egen studentdag, bättre än, fan, någon dag, det var bara åååh, underbart. Tog >1000 bilder bara på de två utspringen, och kramades och grattade och hängde godis och balonger runt halsen på folk. Jag åkte med på ett mycket välstyrt flak runt stan, och det var så varmt att jag inte ens frös på Lidingöbron. Efter en dusch med kläderna på gick jag på fyra olika mottagningar, och sedan åkte vi till en av öns bästa killar och festade tills solen gick upp tillsammans med hans sköna föräldrar. Jag hade sjukt kul.
Tack & grattis & jag älskar er!
10 juni 2011
Studentkort
För tillfället är jag förmodligen i full färd att flänga mellan fint folks studentmottagningar. Postar inlägget i förväg, så får ni se korten jag gjorde häromnatten till Nosen och Lisa! :]
Med mycket mer text än jag tog med. Tänkte att det ändå är teckningarna ni bryr er mest om :]
På baksidan har jag klistrat fast det här kortet på mig och Nosen:
Sedan har jag ett kort till Lisa också!
Med mycket mer text än jag tog med. Tänkte att det ändå är teckningarna ni bryr er mest om :]
09 juni 2011
Favorit i repris!
Nästan alla mina vänner som inte tog studenten med mig förra året, tar studenten i morgon. Jag ska självklart vara med och fira - fotografera två utspring, åka flak, om allt går som planerat besöka fem (!) mottagningar och dessutom vara med på efterfesten. Och det roliga är att jag ser fram emot det nästan lika mycket som jag gjorde till min egen student. Det som framför allt ska bli väldigt skönt är att jag inte känner någon press att hela tiden vara lycklig och att allt ska vara perfekt. Jag är färdig med det där; regnig champangefrukost, långtråkig studentlunch och awkward farväl av klasskompisar man aldrig lärde känna. Jag har gjort det och det var inte den bästa dagen i mitt liv. Inför i morgon känner jag helt enkelt att det får bli som det blir, och bara det är väl ett steg i rätt riktning mot en lyckad dag.
Jag inser att jag låter rätt krass, egentligen är jag sjukt jävla taggad. Ååh. ^-^
Friska vinster!
Mitt jobb är roligt. Vi tävlar mycket förstås, och i dag sammanföll en hel massa tävlingar! Jag lyckades kamma hem följande vinster:
800 kr i resecheckar för att jag var bland dem med bäst timsnitt under maj, en biobiljett för att jag sålde flest DN-ordrar under maj (158 stycken!) och en lunchkupong för att jag sålde bäst under förmiddagen. Riktigt nice! :]
800 kr i resecheckar för att jag var bland dem med bäst timsnitt under maj, en biobiljett för att jag sålde flest DN-ordrar under maj (158 stycken!) och en lunchkupong för att jag sålde bäst under förmiddagen. Riktigt nice! :]
07 juni 2011
Om sommaren och (val)friheten och ångesten som genomsyrar alltihop.
En riktig sommardag är det när man kan cykla till jobbet på morgonen, cykla hem, flyga fram i en motorbåt i kvällssolen, ta ut hunden på en lång promenad och stå och prata med en kompis barfota på gatan klockan tio på kvällen, och aldrig ha på sig mer än shorts och linne.
Mitt "speaking of sommar" blev en ganska lång text, komponerad i samma ordning som tankarna formades i huvudet men ändå med en hyfsat röd tråd tycker jag. Läs om ni orkar. Det var åtminstone givande för mig att få ner det, strukturera upp det. Bara resten kvar, eller nåt...
Jag har verkligen, verkligen, längtat efter sommaren. Men någonstans känns annalkandet av den här ändå inte likadant som alla de tidigare jag minns. Det håller inte samma frihetskänsla för mig, för jag vet att det inte längre finns något utomstående som begränsar min frihet - det enda som upprätthåller min instängdhet är jag själv och min oförmåga till handling. Det är smått ångestframkallande. Och som jag har sagt så många gånger förut; det handlar inte om att jag inte vill någonting. Jag vill en massa! Jag vill flytta hemifrån. Jag vill bli grym på tyska. Jag vill lära känna en ny stad. Jag vill prova ett helt annat jobb. Jag vill lära mig att ta riktigt bra bilder. Jag vill se USA. Jag vill resa runt i Sydostasien. Jag vill se Afrika. Jag vill besöka Australien. Jag vill bo i Berlin. Det handlar bara om att jag inte vågar chansa och satsa på något av allt det jag vill. (Samt att jag inte har råd till någonting av det här egentligen. Det är en annan lite sorglig del i det här. Jag har jobbat i snart ett helt år och har nästan inga sparpengar.) Jag är så otroligt rädd att det ska bli fel, att jag ska komma på att jag vill göra något helt annat. Så i stället fortsätter jag att göra sådant jag egentligen inte alls vill. Det allra dummaste är att jag vet att jag måste ha saker spikade för att kunna njuta av tillvaron. Jag måste ha biljetterna bokade, oavsett om de går till Peace & Love, världsscoutjamboreen eller till Berlin. Detta "antingen blir det si, eller så blir det så" gör mig tokig. Jag måste ha bestämt mig. Ändå kan jag inte göra det.
Ibland känner jag mig dock lite närmre det där språnget. Stundtals ser jag det som inspirerande, allt detta jag vill syssla med: fotograferandet, språkandet, tecknandet, seglandet. Att sätta ytterligare en knappnål på min världskartas önskelista kan peppa mig till tusen - men vid andra tillfällen bara bli ytterligare ett tillägg i den oändliga listan över saker jag ännu inte upplevt. Lite så verkar jag fungera: jag ser inte möjligheter, saker jag har kvar att göra i livet. Jag ser bara sådant jag ännu inte fått gjort.
Jag kan fundera över vad jag har åstadkommit det här senaste året egentligen, och komma fram till att det i princip inte är någonting. Och det är inte bara det att jag inte har förbättrat världen eller någon medmänniskas livssituation, vilket är ganska avancerade grejer för en som mig. Jag har liksom inte ens bidragit till något för mig själv! Jag har inte tjänat så värst mycket pengar. Jag har inte utvecklat en sundare livsstil, tvärtom, och jag har inte på något plan blivit en bättre person (definitivt tvärtom). Jag har inte lärt mig ens hälften så mycket som jag glömt bort. Det här magiska året jag legat efter, det som har orsakat mig så mycket utanförskap och tvivel och sorg. Det som jag hade "till godo", som mamma alltid sa, som jag skulle få göra något vettigt med efter gymnasiet. Vart har det gått? Såhär i efterhand, var det på något sätt värt det?
Kanske kommer jag att tycka det någon gång. Men just nu känns det senaste året som det mest ovärt tillbringade i mitt liv. Jag vet att det är helt fel med tanke på hur bra mitt liv har varit, vilka fina människor jag har omgett mig med och hur många glada stunder jag har haft. Jämfört med helvetesåren ur högstadiet (som stundtals var både socialt fruktansvärda och kunskapsmässigt fruktlösa) har det definitivt varit en dans på liljor (eller något annat som inte sticks). Men - skillnaden mot varje annat år i mitt livs historia, är att under det här har jag valt helt själv vad jag ska göra. Och med den vetskapen, och avsaknaden av någon opåverkbar omständighet att skylla på, blir pressen att göra något vettigt så enormt mycket större. (Som sagt, freedom of choice gör ingen gladare...)
Det måste vara något fel på mig. Jag är arton år och sjukligt stressad över hur lite jag åstadkommit och hur jag ska hinna med allt i världen innan livet tar slut och jag fyller trettio (typ).
Jag funderar över vad det beror på, den här pressen att åstadkomma något stort tidigt i livet. En idé är att det kommer sig av hur många människoöden vi utsätts för varje dag. De måste ju vara fler än dem våra föräldrar kunde ta del av, tänker jag, med Internet (betoning på sista stavelsen för optimal åldringsimitation) och allt det fört med sig. Alla dessa unga, snygga, smala, framgångsrika tjejer som tjänar årslöner varje månad innan de fyllt 20 ens - de kan omöjligen ha fått samma utrymme i gemene mans metvetande förr som nu. Och jag föreställer mig att de är en starkt bidragande orsak till den press jag känner att göra något vettigt med mitt liv; att bli någon, lyckas med något. Tillsammans basunerar de ut "kan vi, kan du!", men det peppar mig inte på något vis. När de orden når mitt medvetande har de redan dechiffrerats till "vi kunde göra det. Varför har inte du gjort det? Varför är inte du en tiondel så bra?". På samma sätt kan alla dessa miljarder fotobloggar driva mig till vansinne. De är inspirerande. De utvecklar mig och ger mig idéer. Men de är verkligen inte bra för mitt självförtroende. Inte alls faktiskt.
Kanske är det det det här handlar om egentligen: jag har dåligt självförtroende. Jag ser inte varför just jag skulle lyckas som fotograf, eller som någonting alls för den delen. Jag ser bara det som andra människor gör bättre än jag.
TLDR: Jag är stressad över att inte ha åstadkommit något vettigt under mitt "fria år" sedan studenten och velar mellan alla mina olika viljor som försöker styra min framtid, trots att jag vet att fasta planer och mål är en förutsättning för att jag ska vara tillfreds och kunna peppa. Jag känner en enorm framgångspress och skyller den på bloggvärlden, samt förklarar mitt velande beteende med att jag har dåligt självförtroende.
Mitt "speaking of sommar" blev en ganska lång text, komponerad i samma ordning som tankarna formades i huvudet men ändå med en hyfsat röd tråd tycker jag. Läs om ni orkar. Det var åtminstone givande för mig att få ner det, strukturera upp det. Bara resten kvar, eller nåt...
Jag har verkligen, verkligen, längtat efter sommaren. Men någonstans känns annalkandet av den här ändå inte likadant som alla de tidigare jag minns. Det håller inte samma frihetskänsla för mig, för jag vet att det inte längre finns något utomstående som begränsar min frihet - det enda som upprätthåller min instängdhet är jag själv och min oförmåga till handling. Det är smått ångestframkallande. Och som jag har sagt så många gånger förut; det handlar inte om att jag inte vill någonting. Jag vill en massa! Jag vill flytta hemifrån. Jag vill bli grym på tyska. Jag vill lära känna en ny stad. Jag vill prova ett helt annat jobb. Jag vill lära mig att ta riktigt bra bilder. Jag vill se USA. Jag vill resa runt i Sydostasien. Jag vill se Afrika. Jag vill besöka Australien. Jag vill bo i Berlin. Det handlar bara om att jag inte vågar chansa och satsa på något av allt det jag vill. (Samt att jag inte har råd till någonting av det här egentligen. Det är en annan lite sorglig del i det här. Jag har jobbat i snart ett helt år och har nästan inga sparpengar.) Jag är så otroligt rädd att det ska bli fel, att jag ska komma på att jag vill göra något helt annat. Så i stället fortsätter jag att göra sådant jag egentligen inte alls vill. Det allra dummaste är att jag vet att jag måste ha saker spikade för att kunna njuta av tillvaron. Jag måste ha biljetterna bokade, oavsett om de går till Peace & Love, världsscoutjamboreen eller till Berlin. Detta "antingen blir det si, eller så blir det så" gör mig tokig. Jag måste ha bestämt mig. Ändå kan jag inte göra det.
Ibland känner jag mig dock lite närmre det där språnget. Stundtals ser jag det som inspirerande, allt detta jag vill syssla med: fotograferandet, språkandet, tecknandet, seglandet. Att sätta ytterligare en knappnål på min världskartas önskelista kan peppa mig till tusen - men vid andra tillfällen bara bli ytterligare ett tillägg i den oändliga listan över saker jag ännu inte upplevt. Lite så verkar jag fungera: jag ser inte möjligheter, saker jag har kvar att göra i livet. Jag ser bara sådant jag ännu inte fått gjort.
Jag kan fundera över vad jag har åstadkommit det här senaste året egentligen, och komma fram till att det i princip inte är någonting. Och det är inte bara det att jag inte har förbättrat världen eller någon medmänniskas livssituation, vilket är ganska avancerade grejer för en som mig. Jag har liksom inte ens bidragit till något för mig själv! Jag har inte tjänat så värst mycket pengar. Jag har inte utvecklat en sundare livsstil, tvärtom, och jag har inte på något plan blivit en bättre person (definitivt tvärtom). Jag har inte lärt mig ens hälften så mycket som jag glömt bort. Det här magiska året jag legat efter, det som har orsakat mig så mycket utanförskap och tvivel och sorg. Det som jag hade "till godo", som mamma alltid sa, som jag skulle få göra något vettigt med efter gymnasiet. Vart har det gått? Såhär i efterhand, var det på något sätt värt det?
Kanske kommer jag att tycka det någon gång. Men just nu känns det senaste året som det mest ovärt tillbringade i mitt liv. Jag vet att det är helt fel med tanke på hur bra mitt liv har varit, vilka fina människor jag har omgett mig med och hur många glada stunder jag har haft. Jämfört med helvetesåren ur högstadiet (som stundtals var både socialt fruktansvärda och kunskapsmässigt fruktlösa) har det definitivt varit en dans på liljor (eller något annat som inte sticks). Men - skillnaden mot varje annat år i mitt livs historia, är att under det här har jag valt helt själv vad jag ska göra. Och med den vetskapen, och avsaknaden av någon opåverkbar omständighet att skylla på, blir pressen att göra något vettigt så enormt mycket större. (Som sagt, freedom of choice gör ingen gladare...)
Det måste vara något fel på mig. Jag är arton år och sjukligt stressad över hur lite jag åstadkommit och hur jag ska hinna med allt i världen innan livet tar slut och jag fyller trettio (typ).
Jag funderar över vad det beror på, den här pressen att åstadkomma något stort tidigt i livet. En idé är att det kommer sig av hur många människoöden vi utsätts för varje dag. De måste ju vara fler än dem våra föräldrar kunde ta del av, tänker jag, med Internet (betoning på sista stavelsen för optimal åldringsimitation) och allt det fört med sig. Alla dessa unga, snygga, smala, framgångsrika tjejer som tjänar årslöner varje månad innan de fyllt 20 ens - de kan omöjligen ha fått samma utrymme i gemene mans metvetande förr som nu. Och jag föreställer mig att de är en starkt bidragande orsak till den press jag känner att göra något vettigt med mitt liv; att bli någon, lyckas med något. Tillsammans basunerar de ut "kan vi, kan du!", men det peppar mig inte på något vis. När de orden når mitt medvetande har de redan dechiffrerats till "vi kunde göra det. Varför har inte du gjort det? Varför är inte du en tiondel så bra?". På samma sätt kan alla dessa miljarder fotobloggar driva mig till vansinne. De är inspirerande. De utvecklar mig och ger mig idéer. Men de är verkligen inte bra för mitt självförtroende. Inte alls faktiskt.
Kanske är det det det här handlar om egentligen: jag har dåligt självförtroende. Jag ser inte varför just jag skulle lyckas som fotograf, eller som någonting alls för den delen. Jag ser bara det som andra människor gör bättre än jag.
TLDR: Jag är stressad över att inte ha åstadkommit något vettigt under mitt "fria år" sedan studenten och velar mellan alla mina olika viljor som försöker styra min framtid, trots att jag vet att fasta planer och mål är en förutsättning för att jag ska vara tillfreds och kunna peppa. Jag känner en enorm framgångspress och skyller den på bloggvärlden, samt förklarar mitt velande beteende med att jag har dåligt självförtroende.
06 juni 2011
I'd rather be a comma than a full stop
Jag mår så fantastiskt bra i dag. Otroligt fint väder, bra försäljningsresultat (ja, jag har jobbat fastän det är nationaldagen), god födelsedagsmiddag med jordgubbar till efterrätt följt av trevlig hundpromenad med min roliga kusin. Dessutom har jag gjort dagens goda gärning! På jobbet vann jag nämligen en massa godis som jag egentligen inte alls ville äta upp. Det gav jag till en gubbe som satt på en bänk i solen och log åt mig! Win win, han får äta choklad och jag slipper få karies och diabetes. (Okej det kommer jag sannolikt att få ändå, shhh.)
...och sedan en ny Coldplaylåt på det, liksom. För mycket av det goda kan vara underbart.
05 juni 2011
Vi hade till och med tur med vädret.
Jag har varit på seglingshajk med ett gäng fina fockers. Under fyra dagar har jag - utöver seglat förstås - spelat munspel, sjungit, spelat kort, fotograferat, lagat mer eller mindre udda maträtter på stormkök, missat lillebrors födelsedag, köpt glass på Möja, badat varje morgon, inte gått på grund, ätit äppelmos med gröt, blivit brun, legat på fördäck, råkat bryta min spork i två delar, lyssnat på Coldplay, lutat så att vatten sköljde över relingen, blivit genomblöt av svallvågor, torkat igen och stundtals skrattat så att huden i mitt solbrända ansikte gjort ont.
Läpparna ömmar och huden fryser efter all sol. Det mesta är uppackat och snart serveras det middag här hemma, och det slår mig att hjälp vad jag är trött.
Läpparna ömmar och huden fryser efter all sol. Det mesta är uppackat och snart serveras det middag här hemma, och det slår mig att hjälp vad jag är trött.
31 maj 2011
Sånt som språkPzlet gillar
Alltså. Dels är det själva animationen, den är snygg och stilren och lyfts dessutom ytterligare en nivå på slutet. Dels är det budskapet. Det rimmar inte så väl med det pedanteri jag ofta bedriver, men är nog så inspirerande stundtals. Tack till Oscar för tipset :3
4 x rockpzl
Jag tog ju aldrig några bilder på min rockoutfit från förra helgen (hade en hel del annat att styra med den dagen). Här är några jag har kleptat från Lisens facebook! I härlig sådan kvalle också, men det kanske är så jag gör mig bäst i vilket fall. ^^,
Piercingen var fejk och Jack Daniel'sflaskan (som jag senare svepte) innehöll Coca-Cola. Så har jag det sagt också. :)
30 maj 2011
De senaste dagarna
Det var ett tag sedan nu. Det är mycket som händer.
I fredags var det Blondies födelsedag. Jag och Karla tittade förbi med ett gemensamt ihopknåpat gratulationskort (som var ett ypperligt exempel på hur fler superkockar bara gör soppan sämre, eller åtminstone barnsligare) samt en famnfull med syréner, och fick tårta på köpet.
I lördags åkte jag ut på paddlingshajk med mina upptäckarscouter (10-11 år). Kom hem på söndageftermiddagen och hann knappt hem och duscha innan det bar av till Huddinge för att fira tre mödrar på deras dag. Efter sill och kyckling och rödvin och ost och kaffe och chokladtårta med jordgubbar (puh) fick jag äntligen komma hem och tåvja.
I fredags var det Blondies födelsedag. Jag och Karla tittade förbi med ett gemensamt ihopknåpat gratulationskort (som var ett ypperligt exempel på hur fler superkockar bara gör soppan sämre, eller åtminstone barnsligare) samt en famnfull med syréner, och fick tårta på köpet.
I lördags åkte jag ut på paddlingshajk med mina upptäckarscouter (10-11 år). Kom hem på söndageftermiddagen och hann knappt hem och duscha innan det bar av till Huddinge för att fira tre mödrar på deras dag. Efter sill och kyckling och rödvin och ost och kaffe och chokladtårta med jordgubbar (puh) fick jag äntligen komma hem och tåvja.
25 maj 2011
Dagens ironi
Det började spöregna när jag cyklade hem från jobbet, så våldsamt att jag praktiskt taget cyklade motströms på Nybrogatan. Jag var klädd i shorts, converse, skjorta och jeansjacka, och blev genomvåt på bara ett par minuter. Sedan klarnade det upp och solen sken igen. Efter att jag kommit hem och varit en sväng till scoutlokalen var det dags att cykla hem igen - och tror ni inte att det börjar regna då med? Två blöta outfits inom loppet av två timmar, med andra ord.
När jag kommer hem upptäcker jag att det är Towel Day i dag.
*facepalm*
När jag kommer hem upptäcker jag att det är Towel Day i dag.
*facepalm*
24 maj 2011
Riktig kärlek brinner ut på en månad
Både i går och i dag har jag seglat. Mina småscouter (som brukar segla optimist och triss) fick inte använda jollarna i dag på grund av den hårda blåsten, så vi tog en tur i en avanti i stället. Riktigt trevligt faktiskt! Och efteråt gungar vardagsrummet som vanligt :3
Titel: Parken - Uppsalas gränder
Titel: Parken - Uppsalas gränder
Grönan i fredags
Det gjorde Diana också, som klämt sönder fingret stackarn.
Säkert! var underbar såklart.
Det var vi många som tyckte.
Ett rockpussel
En Pzl hardrock style! :] Hela kvällen gick jag runt med en Jack Daniels-flaska fylld med Coca-Cola och stickevatten blandat till en perfekt nyans, och halsade tufft ur. Typ alla gick på det. :D
Tack igen för en åzm kväll, Lisen å Isen! ^-^ <3
22 maj 2011
Proppfull helg
Det här har varit en intensiv men fantastiskt rolig helg.
Fredag: jag och några till åkte från jobbet på eftermiddagen för att representera kontoret på ett möte angående ett EU-projekt som drar igång snart. Det var väldigt kul! Efter det tog vi en sväng förbi Josefinas på Djurgården (ett bratställe som tog 65 kr för ett litet glas öl. Jag drack vatten. Men hade trevligt med kollegorna!). På kvällen var jag på Gröna lund med Malin, en annan kollega. Vi provade den nya berg- och dalbanan i trä, åt mjukglass, åkte katapulten i kvällssolen och sist men allra störst: såg Säkert! Hon spelade tre av mina favoritlåtar i rad; Och jag grät mig till sömns efter alla dar följd av Dansa, fastän och Isarna. Mmm. Filmade lite med Makro också, inte överdrivet seriösa videos men ändå.
Lördag: på dagen var jag på förträff inför världsscoutjamboreen jag ska på i sommar! Jag kände ingen när jag kom dit men det åtgärdades snart. På eftermiddagen åkte jag hem, bytte om från scoutskjorta till min rock-outfit och begav mig till skivan jag nämnde i det tidsinställda inlägget under. Riktigt trevligt hade vi! Lisen & Isen hade styrt det så himla fint med god mat och vin och tält på gräset. Wunderbaum.
Söndag: Efter tre timmars sömn var det bara att gå upp ur sängen igen, även i dag för ett scoutarrangemang faktiskt, nämligen en kurs för vad man kallar Unga Talespersoner. Jag och ett gäng andra diskuterade scouting och utbildades i att föra fram ett vettig och inspirerande budskap i en intervju oavsett hur dumma och tråkiga frågor som ställs. Lärorikt och roligt.
Just nu är jag så sjukt trött så att jag tror att jag går och lägger mig direkt. Tack och godnatt.
Fredag: jag och några till åkte från jobbet på eftermiddagen för att representera kontoret på ett möte angående ett EU-projekt som drar igång snart. Det var väldigt kul! Efter det tog vi en sväng förbi Josefinas på Djurgården (ett bratställe som tog 65 kr för ett litet glas öl. Jag drack vatten. Men hade trevligt med kollegorna!). På kvällen var jag på Gröna lund med Malin, en annan kollega. Vi provade den nya berg- och dalbanan i trä, åt mjukglass, åkte katapulten i kvällssolen och sist men allra störst: såg Säkert! Hon spelade tre av mina favoritlåtar i rad; Och jag grät mig till sömns efter alla dar följd av Dansa, fastän och Isarna. Mmm. Filmade lite med Makro också, inte överdrivet seriösa videos men ändå.
Lördag: på dagen var jag på förträff inför världsscoutjamboreen jag ska på i sommar! Jag kände ingen när jag kom dit men det åtgärdades snart. På eftermiddagen åkte jag hem, bytte om från scoutskjorta till min rock-outfit och begav mig till skivan jag nämnde i det tidsinställda inlägget under. Riktigt trevligt hade vi! Lisen & Isen hade styrt det så himla fint med god mat och vin och tält på gräset. Wunderbaum.
Söndag: Efter tre timmars sömn var det bara att gå upp ur sängen igen, även i dag för ett scoutarrangemang faktiskt, nämligen en kurs för vad man kallar Unga Talespersoner. Jag och ett gäng andra diskuterade scouting och utbildades i att föra fram ett vettig och inspirerande budskap i en intervju oavsett hur dumma och tråkiga frågor som ställs. Lärorikt och roligt.
Just nu är jag så sjukt trött så att jag tror att jag går och lägger mig direkt. Tack och godnatt.
21 maj 2011
I kväll är jag på studentskiva för de två snyggaste tjejerna i den här stan. (Bild kleptad från Lisens blogg :3) Såhär ser korten ut som jag gjort till dem!
17 maj 2011
Glad fotograf
16 maj 2011
Sömndag
I dag har jag sovit bort förmiddagen, kikat på rap battles på youtube med nosen, tänkt i rim, ätit potatisplättar, promenerat med mor och sett P.S. I love you. Songs of the day:
Säkert! - Jag som blev kvar
Flogging Molly - If I ever leave this world alive
Förresten. Är det så att ni snåla Spotify free-användare inte uppskattar sådana länkar längre? Är det dags att återgå till youtubeinbäddandet månntro?
Tåvja nu. Natti :3
Säkert! - Jag som blev kvar
Flogging Molly - If I ever leave this world alive
Förresten. Är det så att ni snåla Spotify free-användare inte uppskattar sådana länkar längre? Är det dags att återgå till youtubeinbäddandet månntro?
Tåvja nu. Natti :3
Lördag som blev nörddag
Igår skrev jag prov på SU hela dagen, för intagningen till Språkkonsultprogrammet. Chansen att jag kommer in känns dock minimal med tanke på att jag inte ens hann klart med den stora uppgiften (schysst att vi ska åstadkomma en informativ text på 800-1000 ord helt för hand på några timmar... Dessutom på det avtändande temat sociala medier). Men jag är ännu en erfarenhet rikare i alla fall!
Direkt efter det blev det dags för studentskiva hemma hos Ölen. Mycket trevligt och lyckat och uppskattat! Jag var utklädd till språknörden Anna Gram och hade höga stora shorts, hängslen, läsglasögon, knästrumpor och sandaler, och bar runt på diverse palindrom såsom en ELLE-tidning, ett paket Level och en skylt med texten "I ♥ att ordidrotta ♥ I". Efter (den mycket välsmakande) middagen höll jag dessutom ett allitterationstal!
Här är några bilder jag tog i början av kvällen:
En Öl i elefantdräkt...
Och en Dare DJ Devil med tungan rätt i mun!
En cool sovjetist i knäet på en styrelseordförande (typ) ^^
snyggbrud.nu
En schmexig aggressiv nationalist, eller något
En söt hemmafru med vispar i håret och verktyg runt halsen...
...sovjetiskan igen...
Några bilder på min outfit har jag tyvärr inte, men jag fick flera komplimanger för hur väl jag lyckats. Henke sa "Sådär nördig har jag typ aldrig sett dig!". Haha, nä tack det hoppas jag... Riktigt trevligt var det i alla fall!
Direkt efter det blev det dags för studentskiva hemma hos Ölen. Mycket trevligt och lyckat och uppskattat! Jag var utklädd till språknörden Anna Gram och hade höga stora shorts, hängslen, läsglasögon, knästrumpor och sandaler, och bar runt på diverse palindrom såsom en ELLE-tidning, ett paket Level och en skylt med texten "I ♥ att ordidrotta ♥ I". Efter (den mycket välsmakande) middagen höll jag dessutom ett allitterationstal!
Här är några bilder jag tog i början av kvällen:
En Öl i elefantdräkt...
Och en Dare DJ Devil med tungan rätt i mun!
En cool sovjetist i knäet på en styrelseordförande (typ) ^^
snyggbrud.nu
En schmexig aggressiv nationalist, eller något
En söt hemmafru med vispar i håret och verktyg runt halsen...
...sovjetiskan igen...
...och en zombiejägare!
13 maj 2011
Fredag den trettonde
I dag sålde jag bra igen (älskar DN-tider), vilket resulterade i ett nytt veckorekord på över 1000 pinnar! Dagens oturstema inleddes med strömavbrott i hela lokalen på morgonen (vilket innebär att alla datorer dör, samtal bryts osv). På väg hem från jobbet började det ösregna, så jag omvandlades snart till Stockholms blötaste och kallaste tjej i korta jeans och tunna skjorta. :c Men lite te och en åzm filt tinade upp mig igen. :3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)