Ny kula.

För er som inte har märkt det har jag startat en ny blogg: http://pusselblad.tumblr.com/. Jobbar på att möjliggöra kommentarer också. Puss.

Tills vi möts igen

Hej. Det var ett tag sedan.

Det där med frihet, jag kan verkligen inte hantera den. Den lär ju vara den allra mest skimrande pärla som finns att tillgå i det här livet, och jag känner mig som jordens värsta svin.

Jag har inte så mycket att säga tror jag. Jag har fullt upp med att hålla i mig i vanten på mitt livs segelbåt som har lite för mycket segel uppe i denna möjligheternas kuling.

Jag lyssnar på den enda låten som kan förlösa mina tårar, och

like always
I let them go
oh-oh-oh-oh.

Med det sagt, att jag inte har något att säga alltså;
hej på ett tag.

kthxbai T-T

En kemisk religion.

Heldag på Gillinge

I dag har jag och Cicci varit på Gillinge och genomfört både riskettan och risktvåan. Halkbanan var en besvikelse, vi fick inte sladda eller snurra alls. Men nu har vi det gjort i alla fall. Bokningssystemet på Gillinges hemsida var otroligt förvirrande för att inte säga uselt. Detta ämnade jag berätta för receptionisten innan vi åkte hem, men enär hon hade gått för dagen då knåpade jag ihop ett mail i stället. Jag avslutade alla klagomål med "Tack för rollokolorna!", och kände mig ungefär som Douglas Adams delfiner: So long, and thanks for all the fish.

Musikaliskt fynd

Jag har via en före detta kollega upptäckt 80-talsartisten Jakob Hellman. Han låter ungefär som Lasse Lindh, fast mindre gnällig, och i bland mer som Bo Kaspers. Ge honom en chans!

Det här är hans enda skiva.

Antecknat under festivalveckan:

För skuld är det nya ansvar här i livet
Och tydligen det enda som går i arv nu för tiden
(poeten Oskar Hanska tror jag)

"Knyckte några bärs, klädde på mig och festade!"
(Nos om hur han löser situationen då han blir oväntat övergiven i tältet)

Mellan stjärnorna, där dubbla skuggor faller
(Pzl)

Jag skriver mindre än vad jag borde för att kunna bli så bra som jag vill.
(Pzl)

Jag känner att, om jag dricker mig lite full, alltså for reals, så skulle jag näsan va beredd att betala för käk. XD
(Pzl)

The lack of difference between exploring and exploding
And the beauty of it all
(poeten Kung Henry tror jag - som Anonym så vänligt påpekade nedan: Oskar Hanska även här!)

- Ska du välta nu?
- Ja. Fast jag vill välta.
*dunk*
...Vildare än så blir det inte på Lugn camping.
(full grabb i solstol vid bajamajorna)

Jag överlevde!

Jag är tillbaka från Borlänge. Jag har druckit öl, gått på konserter, mer eller mindre levt på gratiskäk (typ tunnbröd, bananer, godis och kaffe), skrattat en hel del och inte tagit en enda bra bild. Jag har badat i Dalälven, upptäckt några grymma poetry slam-artister, skickat gratis vykort och en massa annat. Veckans bästa var lätt att jag, Nosen och Ölen bodde på den lugna campingen. Sjukt värt.

Men det känns helt okej att komma hem också... Till (i ordning) kameran, sängen och en del personer jag har saknat. Och så duschen. ^^,

Nästan färdigpackad...

I dag bär det av mot Borlänge och Peace & Love-festivalen för tredje gången gillt! De två tidigare åren blir svårslagna men jag ska göra vad jag kan. Efter söndag kväll får ni reda på om jag har överlevt eller inte. Ha det gött tills dess!

Såhär såg det ut vid ett tillfälle förra året. Eller egentligen två, om man ska vara petig. Creds till Gud för bilden, tror jag.

Killing sleep

Bakom det här myggnätet kan jag tänka mig att tillbringa många timmar till.

Värd sommarvärd

På midsommardagen sändes premiärpratet av säsongens Sommar i P1, ett heligt program med en oeröverlig plats i mitt hjärta. Jag och Nosen låg bakis och trötta hemma hos mig och lyssnade på Mark Levengood som var värd (i dubbel bemärkelse). Lyssna på podversionen här! (Jag vet att man ska kunna "höra programmet i sin helhet under en månad", men jag kan verkligen inte hitta den länken. SR skulle definitivt behöva en vettig webbdesigner eller sju.) Mark säger roliga saker och spelar väldigt blandad musik - framför allt en låt som jag fastnade direkt för: Cosmo Jarvis - Gay Pirates. Riktigt fint ^-^

Länge leve länge sen

Två bilder jag hittade på mig och min livskamrat, tagna i augusti förra året.

Drakflyg

En gammal bild från förra sommaren, tagen på en ö utanför Möja. Inget särskilt med den, och jag har inget särskilt att säga heller.

Vi skålar för en midsommar till

färskpotatis och sill,

som om tiden stått still:

Välkommen, välkommen hit

vem du än är

var du än är.

Thunderbird under the arch of Rain

Min kära kollega talade i dag om att se det stora i det lilla, och berättade om hur hon för många år sedan hade suttit på ett utedass som vätte mot syrénbersån med dörren öppen. Det var sommar och hade just regnat, och i en regndroppe såg hon hela regnbågen.

I dag regnade det också, vilket ni alla förhoppningsvis noterade. Själv skulle jag cykla hem från jobbet precis när skyfallet började och åskan drog igång. Få väder fascinerar mig så som åskan - för att vara en duva trivs jag ovanligt bra i åskväder -, så jag hade inget alls emot att trampa fram under en blixtrande och mullrande himmel. Efter två minuter var jag så genomvåt att jag inte hade anledning att väja för vattenpölarna heller. När jag kom hem tog jag en varm dusch och gjorde sedan riktig varm choklad för o'boypulvret var slut.

Efter middagen tittade solen fram och orsakade en snygg regnbåge över träden. Sedan tog jag en promenad med Charlie och såg miljoner små vattendroppar överallt, men inte i någon av dem såg jag en regnbåge. Det gjorde mig lite ledsen.


Song of the night blir en låt ur Guds spotifylista med folkmusiker som besöker Peace & Love: Morasystern av BOOT. Mitt tycke för folkmusik rår ingen på. :'3

Spårpuls

Min pappa har opererats i dag. Efter operationen (som var lyckad och gick väldigt bra i stort) så svimmade han. Mamma, som var där, berättade att pappas hjärta givit mig ett svårslaget bud:
20 slag per minut.
En liten utmaning sådär.

Boktips of the day

Jag nämnde att jag läst två böcker på samma dag i lördags, men talade aldrig om vilken den tredje som jag lånade på biblioteket var. Det är en bok av betydligt mer omfattande karaktär, som varit mycket omtalad och -skriven under det senaste året: Spill av Sigrid Combüchen. Den beskrivs som "en damroman" och torde i det avseendet knappast vara något för mig - däremot är den fantastiskt fint skriven. Den påminner mig lite om Fröken Smillas känsla för snö (av Peter Høeg). En mening som jag fastnade för:

"Med den lilla övernattningsväskan i handen gick hon uppför backen till mormors tegelhus, på vars fasad den taggiga vedväxten ännu inte fällt sina tusen vinterbär i annan röd nyans." (s. 44)

Pzl

Fotograf: Sara Vendel

Bättre sent än aldrig

Den dagen Lidingö tog studenten tog jag över tusen bilder, varav ungefär tre stycken bra. Fotade i min enfald på 1/200 s hela dagen och hatar mig själv i snitt fem gånger om dagen för det. Här är ett par foton i alla fall.

Mitt fotosjälvförtroende är litegrann i botten :c

Åh mitt hjärta, jag är inte förvånad

I dag liknade jag mitt hjärta med en diversearbetare.

Jag tänkte på dem som tidigt varje morgon går och städar upp i parkerna innan vi andra passerar förbi, på väg till jobbet. Det finns ett gäng människor som plockar engångsgrillar, tomburkar och plastpåsar som blivit kvar efter nattens festligheter, och även om vi inte tänker på det är det tack vare dem det är så snyggt som det är i stan. Jag tänkte mig att mitt hjärta är en person med just den yrkesrollen, att utföra ett viktigt jobb i bakgrunden utan att göra så mycket väsen av sig, men som har tröttnat fullkomligt på att ingen ser vad han gör. Därför fortsätter han nu, men envisas med att varje gång informera världen (mig) om att

NU HAR JAG FAKTISKT GJORT ETT SLAG

NU GJORDE JAG ETT TILL

I DAG VAR JAG LITE FÖRSENAD MEN JAG SLOG ÄNDÅ

OCH NU PASSADE JAG PÅ ATT GÖRA DET IGEN NÄR JAG ÄNDÅ VAR IGÅNG

...Och det kan bli lite tröttsamt i längden. Hjärtat borde väl fungera på samma sätt som antivirusprogram och annat - det ska bara finnas där och göra sitt jobb utan att jag behöver bry mig om det! Men jag kan inte sluta tänka på min puls. Den upptar alltid en mer eller mindre stor del av min uppmärksamhet, för att hjärtat slår för lågt eller för ojämnt eller för hårt. Jag whinar, förlåt. Jag vet att det finns människor på jorden med betydligt svårare problem än ett olydigt hjärta.

på temat: whine, mera whine

Lördagsläsning

I dag har jag lånat tre böcker på biblioteket och läst ut två av dem: Jag behöver dig mer än  jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och När du blundar tittar jag (som Louise så fint rekommenderade). Båda av Gunnar Ardelius.

Ur den första boken:

"Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat att välja dig, som i stället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara med mig själv?" s. 73

"'När vet man att det är slut?'
'Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig.'" s. 114

"Det är något grundläggande som saknas, något hon inte kan sätta fingret på. Det är som att de hela tiden häller på mer färgglatt strössel på en smältande mjukglass." s. 116

Ur När du blundar tittar jag har ju Louise redan plockat godbitarna. En till vill jag dock lyfta fram:

"Gå ingenstans förrän du vet hur beroenden bildas, hur mycket en människa kan bära innan hon välter." s. 97

These are the days...

Här händer rätt lite, jag vet. I mitt liv händer desto mer.

Jag hänger med kompisar, jobbar och seglar. I förrgår var jag på Södergarn och fotade solnedgången, slog studenter i kubb och åt marshmallows. I går var jag på Makalös sommarfest och drack spritzer, förlorade i boule samt fick en blomkvast för något min chef inte mindes (det var oerhört smickrande). På dagen hade jag dessutom vunnit en eltandborste som jag gick runt med i väskan hela kvällen, varför inte liksom. ^^,

Oh my God.

Wow. Titta på det här. Via Linateschphotography.

Lyssna!

Jag har knåpat ihop en sommarlista på Spotify som i princip uteslutande innehåller låtar som får mig att le. I en otroligt skön blandning dessutom. Tycker jag.

Han har funnit sig...

Häromdagen tänkte jag att när jag ser någon sitta på en solig fläck helt omgiven av skugga, ska jag ta en bild och döpa till En plats i solen. Samma kväll inträffade det. ^-^



*klick klick* :3

Sunny day

Såhär såg min söndag ut, ungefär. Fast egentligen låg jag mest på mage (för att kunna titta på & prata med fina Cicci), så nu är jag bränd på ryggen.