17 januari 2009

Om skuggor






Jag kom på att jag för några år sedan samlade mina allra skummaste tankar i ett dokument som jag kallade ”Malins små funderingar om hur livet där ute egentligen är eller En samling tankar om tillvarons tidlösa oundviklighet”. Här kommer del ett i nyredigerad form! :]



Del ett - skuggornas magiska värld

Jag har funderat en del på det här med skuggor. Alltså, vi tycker att dom alltid följer efter oss, men gör dom verkligen det? Jag menar, vi vet ju att sagofiguren Peter Pan (som jag alltid ansett finns på riktigt, särskilt med tanke på att skådisen Jeremy Sumpter är bland det bättre som hänt den här planeten rent estetiskt sett) har problem med sin skugga eftersom den inte sitter fast i honom utan rymmer titt som tätt och far iväg över väggarna som den själv behagar. Och visst har vi koll på våra skuggor, för det mesta, men vad vet vi om våra mörka kamrater under alla dagar det är mulet? Inte ett smack. Kanske är det då dom passar på att ta lite välförtjänt semester, flyr iväg med första bästa flyg till ett härligt varmt land, eller sticker till sin hemliga älskare och har vilt sex i garderoben. Vad vet vi?

Jag pratade med en vän om det här fenomenet, skuggor alltså och alla frågor dom orsakar, och hon avslöjade att hon faktiskt lyckats överraska sin egen skugga på tunnelbanan. Eller i alla försökt... Och det var då jag kom in på den här detaljen som just nu etsat sig fast på hjärnan och liksom studsar mellan hjärncellerna (hela tillvaron i min hjärna påminner lite om en sån där uppblåst hoppborg); tänk om skuggan inte skulle sitta fast? Tänk efter lite - det skulle kunna resultera i ganska förvirrade och pinsamma situationer. Vad gör du när din skugga plötsligt sprungit iväg och börjat tafsa på någon annans skugga, eller går och snattar något i en affär? Jag skulle väl tro att vi enligt lagen, precis som gällande husdjur, är ansvariga för allt våra skuggor gör, och sen är det upp till oss hur uppfostrade dom är. Men om skuggan vill ut och festa då? Det är väl förståeligt. Kom ihåg att skuggan bör behandlas som vilken levande varelse som helst, och inte som något vilddjur som helst borde sitta inspärrad i bur. Vad gör du? Jo, du släpper ut skuggan såklart. Med löfte om att komma hem senast tre, men gör den det? Det vet du inte säkert, och att sitta uppe och vänta på sin egen skugga inser till och med jag låter i högsta grad mystiskt.


Bortsett från den första fråga man ställer sig, nämligen om skuggor kan supa, så har vi ett problem - vad gör en skugga som är packad? Börjar ragla och vingla, och spyr i en buske? Glömmer hemadressen, går vilse, däckar och vaknar upp på morgonen i ett dike? Söndersupen, smutsig, med trasiga kläder och vårdslöst våldtagen någon gång under småtimmarna? Om så vore fallet, ställer vi oss snabbt nästa fråga. Hur tar man upp sånt i rätten? Om det visar sig att din skugga har blivit våldtagen, eller i alla fall påstår att den blivit det, hur bevisar man då att den anklagade skuggan verkligen är skyldig? Lämnar skuggor något DNA efter sig? Jag skulle inte tro det.

Dock är nog inte våldtäkten ett långsiktigt problem mer än mentalt, och vad jag har märkt är inte skuggor några särskilt mentala varelser över huvud taget. Men tänk alla andra problem som kan uppstå - till exempel om din skugga skulle bli riktigt rebellisk och kräva det som alla ungdomar gör förr eller senare, och vill flytta hemifrån på heltid? Det kan du knappast neka den; som det närmaste ditt eget barn du har, har du inte rätt att frånta den frihetskänslan av att få klara sig själv. Så låter du helt enkelt skuggan flytta till en muggig tvåa på Söder, eller hjälper du till så att den i alla fall får ett fint boende? Kanske du till och med offrar ditt eget hus och flyttar ut på gatan?

[... Det vore väl fullt normalt? Att överge sitt hus med förklaringen “Jag ville ge min skugga lite mera Lebensraum...”]

Så kom min älskade kompis med en ny idé och målade upp något av ett skräckscenario framför ögonen på mig: Mitt ute på en fotbollsplan till exempel, där man har strålkastare från flera håll, då har man ju flera skuggor! Hur går det ihop? Har dom helt plötsligt klonat sig så att tre till likadana skuggor dyker upp, eller är det i själva verket “reservskuggor” som förvaras i ett särskilt lager någonstans i underjorden och snabbt kommer till undsättning då ljuset kommer från flera håll, och är unika allihop? Eller, är det så att skuggorna har haft sex och förökat sig på helt naturlig väg? Efter att ha kommit med den idén kom vi fram till att skuggor måste vara tvåkönade. Som uttrycket vi myntade förrförra sommaren; “jag är neutral, tvåkönad och bisexuell” - så måste det väl ändå vara...?

Men på det hela taget är nog skuggor rätt bra att ha ändå. Visst orsakar dom mycket problem, men kom ihåg att när du är ensam vet du att du alltid har någon att prata med, bara du tänder lampan. Samtidigt som du, så fort du tröttnar på varelsen som alltid går i dina fotspår (och som egentligen är alldeles för lik dig själv för att det ska vara hälsosamt), bara behöver släcka lampan igen för att bli av med den. Det är en rätt intressant skapelse, det där.


Bilden är den första träffen på googlingen "shadows" och kommer från www.danheller.com

Jag babblade alltså skit redan då! :D Pussel ^^

Inga kommentarer: