31 december 2010

Nyårsafton

Nyårsafton i dag! Och jag har passat på att göra årets goda gärning (det är aldrig för sent!) - lämnade tillbaka ett id-kort jag hittat på marken i onsdags. Och fick en Aladdin som tack :) Grattis till Levart förresten, som fyller 19 i dag.

Nyårsfoton är det lite klent med, känner jag. Förra året blev den stabilaste bilden såhär...


...men jag minns åtminstone tolvslaget, till skillnad från vissa.

08-09 är det här den nyårigaste bilden jag fick:




Slutsats: utrymmet för förbättring är enormt. Satsar på att hålla mig (någorlunda) nykter i kväll, känns som en bra start!

Hoppas alla får en trevlig nyårsafton.
Tack för ett härligt 2010!

30 december 2010

Rest In Peace



16 juni 2002 - 30 december 2010

finaste finaste,
vars kärlek jag aldrig riktigt förtjänade
vars nyfikna beteende jag aldrig tröttnade på att iaktta
vars söthet jag aldrig lyckats greppa

I din himmel tror jag att det växer basilika i stora buskar. Och äppelträd såklart, som inte bara får äpplen utan bananer också. Och där är fullt av små hörn som du kan krypa in i, gosiga mattor du kan flopsa* på och jord som du kan gräva i.

Nosen skrev såhär i ett SMS:


Följande saker minns jag om colan: Han var inte alls som andra kaniner; han var allt annat än harig, han stod högre i rang än Charlie och var inte rädd för mig, jag var snarare lite skraj för honom. Han var cool som en pistol och du kunde klippa hans klor medan han låg på rygg i ditt knä, det gav mig intrycket att han var grymt mycket modigare än Dacke som är en labradors motsvarighet till Nasse. Han åt julgransbarr och äppelträdsgrenar utöver hans vanliga mat. Han seglade utan problem, ja han var vad vi människor kallar en riktig man. Sara har två teckningar av honom på sitt rum, en av dig och en av henne. Och om pzl fick ha med sig en enda varelse till en öde ö skulle det vara han, för de var så villkorslösa tillsammans.

Och det kan väl stämma. Åtminstone om ön låg i Stockholms skärgård.


Tjarrå, finaste ninen 

*) internt ord för att beskriva att ligga och vila på mage; mer specifikt ljudet som passar bäst till benen som fälls ut: flops.

27 december 2010

Favorit i repris.

Jag har läst igenom hela Black Ascot-bloggen från början till slut. Minns hur jag älskade den och följde den maniskt under våren 2009. Vad kunde man annars göra, lämnade den utrymme för något annat än stum hänförelse och underlig inspiration?

Det känns väldigt annorlunda nu jämfört med då. Jag lägger märke till detaljerna, hur février ibland blir fèvrier och hur meningarna ibland inleds med stor bokstav, ibland inte. Det påminner väldigt mycket om att se filmen The Sixth Sense för andra gången, vilket jag i och för sig inte ens gjort, men första gången jag såg den var den andra gången för min vän, och jag kan föreställa mig hur det känns. Som att dra ned opaciteten på det gåtfulla översta lagret till 0, som att sitta gömd bakom kulisserna med de vassa strålkastarna i ögonen och se ryggen av skådespelarna som trollbinder publiken med sin magi.

Jag vet inte om jag vill rekommendera folk att läsa bloggen, vet inte om den är bra. Stundtals är den välskriven, men för det mesta är den ett snobbigt prat om mode, "riktigt" mode, för det allra mesta dränkt i plommonvinsångor. Sådan läsning som kan få vem som helst att vilja bli alkoholist på stört, bara en sån sak.

Läs om ni vill.

Såhär reagerade jag när jag upptäckt den.

Såhär när bluffen uppdagades.

Trötthet

Jag är nästan jämt trött, och kan somna i princip oavsett vilken situation jag befinner mig i. På lektion, i bilen, på tunnelbanan, 5 minuter efter att jag lagt mig ned och läst klockan 6 på kvällen, mitt på jobbet om jag har mycket telefonsvarare, efter tre minuter om jag går och lägger mig på lunchen.

Sitter och googlar på symptom på narkolepsi som möjlig förklaring, förkastar den diagnosen men hittar följande på sjukvårdsupplysningen:


Några råd som kan göra att man känner sig piggare är att
  • motionera regelbundet men inte innan man ska gå och lägga sig
  • vistas mycket utomhus
  • äta hälsosamt och på regelbundna tider
  • sova tillräckligt och regelbundet.

...Kanske ska börja där ändå.

Tittut :3


En till bild på fina Charlie.

Festivalkänsla...


På tal om festivallängtan... Som en liten reminder sådär om att sommaren faktiskt kommer till slut. Tack till Paj och Gud för denna underbara stund i eftermiddagssolen den sista kvällen på Peace & Love i år! ♥

26 december 2010

Rusk


Klad hund igår ^^

Sommarkatt ♥




"Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerade mig."

Äsch det vet jag inte riktigt, men bra är det i alla fall. (Läs lyrics också för optimal upplevelse!) Och visst får man lite festivalflashbacks?


En härligt kvällssolsvarm och vaxinkletad bild på mig och världens bästa Gud, sista kvällen på Peace & Love. Och ett nytt citat på det:


/Green Day ♥

Förresten. Nosen tipsade om att Peace & Love i år har lagt till biljettalternativet "Lugn camping deluxe" - med gratis dusch, mobilladdning osv - för bara 200 kr extra. Jag är pepp!


Kom och känn hur sommarn börjar om.

25 december 2010

O'boy mint



Min nya favoritdricka såhär års. Läskigt gott verkligen.

18!



Grattis på 18-årsdagen till världens bästa RåsaCc! Hoppas du har överlevt julafton där borta i Skåne och mår bra, så ses vi snart :3
/ ditt Pussel ^^

Har fått en massa massa fint!!


Sådär, en liten sammanfattning av årets julklappsskörd. (Låter sjukt girigt, jag vet, och jag hade egentligen inte förväntat mig att få något mer än conversen som mamma köpte i USA. Så det här är bara min samlade tacksamhet, inget annat. Blandaren gav jag för övrigt till mig själv. ^^)

En hel del fyndiga rim och rebusar lästes upp under kvällen, men pappa får nog pris för det bästa:

En desperat pappa
slog till med detsamma
Passar den inte så
är den från mamma.

Än en gång, hoppas att ni alla har haft en trevlig julafton! Det har i alla fall jag. Puss & godnatt :3

ostämt

Julstämningen ljuder med sin frånvaro
Likt tinnitus i öronen

Fast nej. Jag behöver inte skylla på stämningen. Det kommer snarare inifrån, tomheten efter en känsla som saknas. Det verkar för övrigt gälla varenda en i det här landet, åtminstone av dem jag känner. Och det kanske inte gör så mycket heller, det är okej ändå.

24 december 2010

Julafton!



Helluuu! Hoppas att alla har en trevlig julafton, var ni nu befinner er. Själv har jag i dag ätit risgrynsgröt till frukost, tagit en tur i skidspåret i Stockby och fotat lite i vintervädret, ätit dopp i grytan hemma och såklart sett på Kalle Anka (och Kan du vissla Johanna, den är så fin!). Snart vankas det julbord och sedan någon typ av tomtande tror vi, men vi vet inte riktigt vem som ska stå för det. Pappa är den enda som verkligen bryr sig om det, men han brukar å andra sidan få dubbelt så många julklappar som alla andra i familjen (på något märkligt sätt, men så blir det nästan jämt!) så han lär ju ha fullt upp med paketöppningen. Vi får se helt enkelt. Colan och jag önskar God Jul så länge!




I VGA på självaste julafton, det borde vara dödsstraff på sånt.

Förresten, dagens låt:
Lasse Lindh - Hemma över jul. Hade den på hjärnan under hela skidturen :3

22 december 2010

Om hjärnskrynkleri och andra framtidssysslor.

Jag har funderat mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Man tvingas göra det när alla frågar vad man har för planer för framtiden nu då vart man än går. Det svåra för mig är inte att hitta något jag tycker om att göra. Det svåra är att bestämma sig för vad man ska satsa på.

Språkvetenskap? Tyska?
Annat skrivande? Journalistik? Poesi?
Fotografi? Annan konst?
Reklam? Design?

Allt det här är ju saker jag intresserar mig för.

Jag har också på senare tid känt en lust att jobba med människor. Hjälpa andra. Inte nödvändigtvis som volontärarbetare på ett sjukhus i Sudan, utan nästan hellre på ett lite mera småskaligt plan. För det är också viktigt. Att hjälpa en gammal människa som inte får igång sin telefon och måste kunna ringa sitt barnbarn som kommer ned över lovet. Att kunna ordna så att en man som suttit i fängelse i nio år att få utbildning och hjälp på sin väg tillbaka i samhället. Eller kanske allra helst: att hjälpa en deppig tonåring att se ljuset i tunneln, att finna värdet i sig själv.

Jag har varit där nere själv, där inne i tunneln (vem har inte det egentligen?) och jag har i efterhand insett att jag egentligen borde sökt hjälp för det där. Men det är inte det lättaste. Nu klarade ju jag mig bra ändå, fick nya vänner (inte för att de jag hade sedan innan inte var trogna, tvärtom, men de här nya matchade väldigt bra med den person jag ville vara) och det var väl tack vare det som det vände. Men tänk alla de som inte träffar de där klockrena människorna när de är 16, utan kanske tio år senare. Tio år av plåga, ångest, destruktivitet. Hur hjälper man dem?

Visst har jag agerat psykolog lite då och då åt kompisar som mått dåligt. Och de säger att jag är bra på att lyssna, men någon gång måste man ju kunna säga något också! Och vad säger man? Säger man "såja, såja, det går över" till någon som velat ta livet av sig varje dag i fyra år? Eller säger man "jag förstår hur det känns" när någons förälder har dött? Nej, det gör man inte. Jag gör inte det. Men jag skulle hemskt gärna vilja veta vad man hellre säger i den situationen, och kunna hjälpa personen i fråga att själv förstå. Därför har jag även lagt till psykolog på listan över tänkbara yrken.

 Man måste dö några gånger innan man kan leva, sjunger Håkan.

Det vore skönt att veta hur man får någon som dör varje morgon, att födas på nytt i stället. I förmiddags, när jag satt och åt frukost, sändes ett program ur serien Svenska Berättelser på P1. Åsa Pehrsson berättade om sina åtta år på en sluten psykiatrisk avdelning, och det var väldigt obehagligt att höra förstås, om porslinsskärvor i armarna och att klänga sig fast på utsidan av räcket till Västerbron. Samtidigt var det väldigt lätt att förstå henne, eftersom hon själv har lyckats ta distans från det och förstå det i efterhand. Anledningen att jag fortsatte lyssna på hemskheterna var dock främst att jag väntade på vändningen. Väntade på att få reda på hur hon tagit sig dit hon ändå måste befinna sig i dag (för att kunna skriva så som hon gjort), i desperat längtan efter att få reda på hur man gör.

Men det kom aldrig, tyvärr. Inte mer precist än för mig i alla fall, bara någonting om att "sedan mötte jag Mikael som var lika trasig han men vi kämpade tillsammans och nu mår vi bra", typ. Det gjorde mig lite besviken.

Ett sidospår.

Hur som, jag tror att hjärnskrynklare kunde vara något. Den stora nackdelen som jag kan se spontant sådär, är att folk har mycket fördomar och en del även dåliga erfarenheter. Framför allt av skolkuratorer såklart, uuh, och hur de å ena sidan lyckas övertolka helt fel antydningar och tror att man vill dö, och å andra sidan alldeles för snabbt sväljer en lögn om man egentligen faktiskt vill det.

Jag har över huvud taget väldigt svårt att tvinga mig på människor, har alltid haft. Sätta mig bredvid någon i matsalen som jag inte känner väl, bjuda in mig själv till fester jag inte är bjuden till, i allmänhet att hävda mig och påstå att jag är något (eller tror att jag är). Jante rakt igenom, och visst är jag mindre extrem nu för tiden. Men jag skulle inte gärna vara grundskolelärare till exempel, och försöka tvinga på en massa kunskap på folk som inte söker den. Hellre föreläsare på universitetsnivå i sådant fall (bortsett från att det kräver att man är extremt kunnig inom något ämne vilket jag inte är och egentligen inte har någon dröm om att bli heller). Eller för den delen scoutledare. Att få hjälpa och glädja människor som har valt att komma dit.

Men, å andra sidan - för att koppla tillbaka till psykologyrket - i många fall är det väl de som inte söker hjälpen, som behöver den bäst.

Ett långt inlägg, grattis till er som tog er igenom hela.
Till er som inte gjorde det: det är lugnt. Ni missade nog inte så mycket.

Åh


Konstbloggaren Danny Roberts är smått ofattbar. Den här målningen får mig att kippa efter andan, och med sin unika och personliga stil lyckas han inspirera mig snarare än få mig att ge upp allt hopp om att någonsin kunna åstadkomma något, och det gör honom jävligt speciell,

och det här är bara så himla bra.

Blusar

Hela modeintresset har legat lite i dvala hos mig det senaste halvåret. Med vissa korta uppvaknanden, förstås. Tror att det beror på all upprepning och überhajpning av vissa trender (skinn, paljetter, spets, transparens osv), samt såklart en konstant uppgivenhet över min kropp som allting vägrar passa på.

Just nu har jag dock vaknat upp igen, åtminstone för stunden. Dels är jag riktigt sugen på en fin-snygg (snarare än sexig-snygg som det mesta man ser) topp att ha till vanliga byxor vid tillfällen när man bör se någorlunda städad ut, typ finare middagar med familjen o dyl, men inte pallar ha klänning. Gärna något glansigt à la satin (extremt o-pussligt, I know, men ibland måste man göra avkall på sin personlighet). Hittade ett par snygga på Nelly.com:



Det är väl något i den stilen jag tänker mig. Eller egentligen inte alls, men det var det snyggaste jag kunde hitta. Suck.

2 gånger i rad nu




Ludenben? Dubbelblad? Det är inte lätt när det är svårt.

21 december 2010

En tystnad som lät sig tändas av alla med modet att sträcka på sig

Åh det var så fint i dag när vi gick ut till toaletterna i pausen på teatern. Uppe vid taket hängde en skylt med TYSTNAD skrivet på, men den lös inte och där var definitivt inte tyst. Men om man smög fram och ställde sig på tå under den (eller ställde sig på den nedvikbara sitsen på väggen), kunde man sträcka sig upp och tända skylten.

Det är lite fint sådär. Att vem som helst faktiskt har makt över tystnaden, det är inte alltid man tänker på.

Aniara


Jag, mamma, pappa och farmor har sett Aniara på Stockholms stadsteater. Det var en upplevelse. Originalet är ett epos skrivet av Harry Martinson på 50-talet (läs mer om det här), men tonsättningen är ny. Handlingen utspelar sig någon gång i en framtid, då människan tvingas emigrera från Jorden på grund av all strålning vi orsakat, för att flytta till Venus och Mars. (Ja, historien är som sagt skriven på 50-talet.) På väg mot Mars förlorar rymdskeppet Aniara sin riktning och färdas sedan rakt ut i tomheten i en svindlande hastighet, mot en död som är så oundviklig och påträngande, men samtidigt känns avlägsen. Historien är extremt hopplös och dyster, men dialogen vacker och poetisk, hela tiden på rim. Stundtals lite långtråkig men hela tiden nära inpå, delvis på grund av att kulissen på scenen var en förminskad avspegling av parketten där publiken satt. För att det kunde varit vi. För att jag kunde delat denna pressande ångest med den snörvlande tjejen bakom mig, eller den gamla mannen i raden framför.


Ni kan inte tro att jag är klok, som har sett två musikaler på Oscars (bloggade om Singing in the rain och Sugar - i hetaste laget) och nu en pjäs på Stadsteatern under samma år. Jag kan knappt tro det heller, ärligt talat. Men jag uppskattar det väldigt mycket!

Knappt verkligt






Dessa porträtt är gjorda av knappar, legobitar och andra småprylar. Coolt va?! ^^ Källa Mental Damage

Mera förpackningar

Erik tipsade mig om ett blogginlägg från Mentaldamage som har samlat riktigt snygga förpackningar, varav väldigt många har vunnit pris i årets Pentawards.


Här är en av mina favoriter. Inte för att det är min typ av design egentligen, men för att det är otroligt snyggt illustrerat. Nom.


Ska vi prata ren design, så är det här väl lite mera i min smak.


Och det här. :3


Om du är intresserad av design och förpackning, så kolla på båda länkarna. Jag utlovar stor inspiration ^-^

Mera om design i den här bloggen finns här, här och här.

20 december 2010

Pzl+nin


Julmysigheten avtar avsevärt när man konverterar bilden till svartvitt, men det här var ett nödfall. Ni vill verkligen inte se originalbilden, hjälp alltså.

Kära Tomten

Här kommer Pussels önskelista:

1. En pacemaker.


Har haft abnormt onormalt fuckad puls i dag. Dels låg, sisådär 48 slag per minut, vilket kräver att alla hjärtslag är jättehårda vilket känns tydligt. Dels galet ojämn, vilket får förseningarna att kännas som ett dödsvarslande sug i hela kroppen, och de tidiga slagen som små hickningar. Is jobbigt. Därför önskar jag mig en vettigare puls i julklapp.


2. En Nikon D700.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva såhär, men jag börjar faktiskt känna att jag växt ur Pixel något. Inte för att jag vill hävda mig här och påstå att jag är någon proffsfotograf, men lite bättre brushantering skulle jag verkligen inte säga nej till. Och fullformat. Och ett allmänt rejälare kamerahus (mer för min size på händer). Tycker att D700 verkar riktigt bra, men är inte hundra än på vilken jag faktiskt vill ha.

Så, nu vet du tomten!
Jag lovar att vara retroaktivt genomsnäll hela nästa år om jag får något av det här.

Julmys

Hai. Den här helgen var näst intill fullkomlig åzmsåz. På lördagkvällen drack vi glögg hos Gud. Det var filmvisning av gamla Tron ute i soffan, men den dissade vi och satt i jacuzzin och drack glögg i stället :) Tills den fick för sig att börja skölja vatten över oss, då ryckte vi i panik upp alla jackor ur badkaret och satte oss på golvet i stället. Och drack mera glögg. Det var en trevlig kväll, bara liite spårad på vissa plan. :3


En bakgrundsnos, klad Pzl och Cicci med rökelse.

På natten sov Pajen här och fullbordade därmed min vecka i sträck utan en ensam natt. Kirr. Jag var på brunch på Elfvik med familjen och på kvällen lagade jag och Tom dillkött åt familjen. Och efterrätt efter ett recept ur Allas (tanttidning vi säljer på jobbet) ^^

18 december 2010

Som en perfekt och underbar dag.

I går var Klara, Karin, Pajen och jag sofistikerade. Jag bjöd på ugnsstekt lax med potatis och sås och sparris, och vitt vin. Det var mycket trevligt att återse mina snygga flickor och göra något lite vuxnare än man är van vid!

I dag = en bättre lördag.

Jag vaknade upp med världens underbaraste Paj vid min sida. Vi åt en müsig frukost med min familj och tog en promenad i snövädret, och sedan landade vi hos Gud där Lisen bjöd på åzmnom-te. När Pajen åkt hem och jag fått i mig lite lunch (inklusive nybakt julvört ^-^ *i himmelriket*) slog jag in lite julklappar och vi drack kaffe + glögg vid brasan, och efter det klädde vi granen. Jag dansade runt iförd långkalsonger, rutig skjorta och tomteluva och hängde kulor i alla färger - mina favoriter är de mörkgröna med guldfärgade franska liljor på - till julmusik i stereon och farmors halvt förvirrade kommentarer från soffan. Colan fick också vara med, och provsmaka barren som alltid.

17 december 2010

Müs



Från adventsfikat hos några vänner förra helgen.

YAY ^-^

I tisdags slog jag personligt rekord på jobbet. Rätt rejält till och med. Jag drog in 327 poäng under hela dagen, vilket i pengar innebär ~237:-/h. Nice, huh?! Då var jag stolt :)

Veckan i korthet

Jag har varit läskigt frånvarande den senaste veckan. Jag har jobbat, träffat vänner och suttit barnvakt. Veckans mest värda kulturella upplevelse är utan tvekan filmen Juno. Har aldrig sett den förut men åh vad jag älskade den. Kunde inte sluta le efteråt. Här skulle jag gärna ha bäddat in trailern för filmen eller något sådant, men jag tycker inte att den gör filmen rättvisa. Se filmen i stället, och njut av soundtracket.


Eftersom det var Tom som visade mig filmen kan ni få pokea (=klicka) på honom för att höra musiken. :3 (Den har alltså inget att göra med Pink Floyd, de råkar bara sitta fast på honom.)

Just nu är farmor hos oss, och jag är sjukanmäld från jobbet i dag. Håller mig hemma och försöker piggna till något inför helgens äventyr. På agendan:

Fredag: middag med söta vrg-flickorna
Lördag: ledig på dan, sedan glögg @ God's place
Söndag: brunch med familjen, middag med Tom

Typ så! Pussel :3

12 december 2010

Klickklickklick

Vackra texter och bilder som måste upplevas:

frostinuti
Le Love
The complete truth
men du bryr dig inte om musik eller hur.
sjö

Lördag med fix, middag & fezt

På morgonen vaknade jag i scoutlokalen, åt lite frukost och cyklade hem. Under dagen utförde jag duktighetssysslor som strykning, städning etc.


En liten egopic jag drog med Toms knasiga färginställningar på Pixel. Hade en bra hårdag, eller ja hårkväll i alla fall, de är lite ovanliga sådär. Mysigt.

Vi firade "lilla julafton" med mormor och morfar på kvällen, och jag gav dem en julskiva jag spelat in. Hur det låter när jag nervöst och oproffsigt tutar fram fem olika stycken på blockflöjt tänker jag inte låta er uppleva, men ni kan få se det något lama skivomslaget jag drog ihop i går förmiddag:


Eftersom den är julklapp till mormor & morfar, mamma & pappa samt farmor, kände jag ingen stor press på photoshop-haxxet. :p

Efter en god middag åkte vi hem i bilen, och jag svängde förbi Ville där det stürdes infezt. Tog inga bilder där, utan fokuserade på att socialisera med folk jag träffar för lite, dricka öl, pussa på Cicci (!!!) och sjunga med i gammal festmusik. Levart blandade en specialdrink bara till mig som heter 747 (enligt uppgift komponerad av Kent själva). Hans recept skiljde sig något från dem jag har hittat på nätet, men löd såhär:

6 cl vodka
½ pressad lime
½ lime som mojs
tranbärsjuice
shaka med is!

Och det var omnomnom. *ishappypzl*

Sedan vandrade jag hem i kylan, nästan bedövad av förkylning och annat. Men det var fint.

Lyssna


Och det träffar så rätt, precis rakt in, inte i hjärtat utan i solar plexus där det ska.

Och jag vet att man inte
ska göra sådär
Jag vill visa nån
att jag var här <'3

Håll i mig.


Här kommer riktigt bra skit. En av de första Kentlåtarna jag lyssnade på, tillsammans med Spökstad och Pärlor om jag inte minns fel.

10 december 2010

10-12-10

I dag:

- är det nobeldagen och alltså min namnsdag
- mår jag rätt så dåligt, är snuvig och hostar en massa :(
- har jag sålt åzmbra första passet; DN för totalt ~5200 :- (85 p, note to self)
- har jag umgåtts med han som gör min dag tom när han inte är där, och som annars gör min dag - Tom.
- har jag hämtat mitt gratiste från Garant som jag nämnde. Det blev Gamla Söder, och jag var på Hemköp under Åhléns. Herregud, dit går jag inte igen frivilligt. I alla fall inte om syftet är att snabbt få tag i varorna man behöver - där flanerade pensionärerna runt ungefär som i ett parfymeri och småpratade och fyllde upp de ologiskt planerade gångarna. Hade nog fått ett smärre utbrott om jag inte blivit bjuden på cider i provsmaket. (Nom!)
- har jag handlat med pappa
- har mitt jobb stor fest i Arboga ihop med de två andra kontoren. Där ska det kalasas ordentligt vad jag förstår...
- ska jag i stället träffa fina scoutbarn i lokalen och glo på Star Wars hela kvällen. Minst lika bra, särskilt med tanke på mitt hälsotillstånd.

09 december 2010

silvertejp stickevatten och bensin

För att citera mig själv för några månader sedan:

du är silvertejpen runt mina sargade vener, stickevattnet som kittlar mitt solar plexus när alla fjärilar ligger i dvala.
...
och du är den enda bensin min poet har kvar.

08 december 2010

Love you to death


Jag fick en sång i dag. Klicka på albumet för att lyssna på den.

Vi är inte överens huruvida Love you to death syftar på att älska någon tills döden, eller helt enkelt älska någon till döds. Han tror på det tidigare, jag på det senare. Fint är det hur som helst.

Nobelpzl

I is haz kalasdålig webcam yes!

I kväll har jag varit på traditionsenlig nobelmiddag i scoutlokalen, därav klädseln (klänning + kavaj), smyckena och sminket. Det var väldigt trevligt! Vi åt sedvanlig julmustmarinerad kyckling med ris samt marängswiss (med isfacklor i!). Nom!

Morgonsol

Det var fruktansvärt fint ute i morse. Den första bilden gjorde att jag missade en tunnelbana från Ropsten (bra jobbat va? ^^). Trots det var jag i god tid till jobbet, så de andra är tagna utanför precis innan vi började.








Visst var det en cool halo runt solen?! Den följde med solens bana hela dagen, eller tills det blev disigt och mulet åtminstone. ^-^

07 december 2010

Swoosh


En nyredigering av en bild jag tog förra vintern, och som fortfarande är den bästa panoreringen jag har gjort. (Tillika fortfarande den enda, men äsch.) Klicka på bilden för att se den större. Vad tycks? :)

Is shortcut


Eh, ja. En trött och pixlig mitt-i-natten-bild, men man ser att det är betydligt kortare i alla fall. 's nice! nattpuff <3

In ctrl?








Såhär vettig kan man se ut. Notera före klippning, efterbild kommer snart I hope.

06 december 2010

måndag

oh hai. i dag har varit en ganska trevlig dag. har känt mig lite krasslig under hela dagen och höll på att sjunka ihop under sista 45 minuterna på jobbet, men ändå lyckades jag sälja bra totalt och dessutom spela hyfsat på flöjtkonserten. efter det har lisen klippt mig (tack^10 för det love) så nu ser jag äntligen vettig ut igen! sedan dracks det kaffe med extra nom, och lyssnades på ze åzmlista som nämndes i inlägget under. jag älskar den verkligen, undslipper mig ett "åh!" vid nästan varje låt! ^-^

och i morgon är det tisdag.

05 december 2010

Good stuff

Har satt ihop en lite trevlig spotifylista med godbitar ur min Pusslaren-lista (som ni hittar genom att klicka på spotifybilden i högermarginalen):


Favoriter för folk & främlingar.

Tänk om klockan ville ta samma väg som jag.

Hela den här hösten har jag förundrats över hur fruktansvärt fort tiden gått. Varje fredag har jag blivit överraskad över att det redan är helg igen, vilket är trevligt såklart, även om det får veckorna att flyta in något i varandra. Jag har inte gjort så mycket speciellt, mest levt vardag.

Men den här helgen har gått så fruktansvärt sinnessjukt brutalt helvetiskt stört jävla långsamt, så att det är nästan ofattbart. Det känns som att det gått en vecka sedan i fredags morse, fast det bara är knappt tre dagar. Two to go.

Igår insåg jag förvånat att det bara var lördag, flera gånger under samma dag. Och blev lika besviken varje gång. På kvällen frågade jag honom hur det kan vara fysiskt möjligt att klämma in en evighet på 48 timmar. Det undrar jag fortfarande. Vad fan är det som händer. Utan frågetecken.



Och jag måste verkligen klippa mig, inser jag. En lite rolig detalj är att jag hade ungefär exakt den här frisyren för precis två år sedan, kolla den här bilden:


Ah, oj vad naturlig jag ser ut. Hur som. Ser nu att det nog var ännu lite längre då, men det är definitivt för långt nu. Lisen, var är du när jag verkligen behöver dig?! T__T

~ :>

Välkommen






I dag har jag lekt med tangenter.

04 december 2010



Du vill titta på min stjärnhimmel till 747 och höra mig ljudlöst men som en viskning mima
Du är värd att dö för
Och du vill läsa på mina tapeter, bläck tusch blyerts
Alla hundra minnen från när paniken brutit ut
Och då ler du svagt och viskar till mig
Du
Är värd att dö för.

Och då kanske jag inte orkar argumentera emot, precis som jag låter mig bjudas på latte,
Kanske jag går fram till garderoben och ställer mig på tå och tar ned en flaska Baileys i stället.

Lass die Sonne rein


Vi har fina gardiner på jobbet.



Jag med skuggan på kinden, fotad av Felix.




Titeln kommer från en reklam jag såg i Innsbruck första gången jag kom dit.
Jag förstod inte vad det betydde då,
men nu vet jag att det betyder släpp in solen.

03 december 2010

HP7


Filmen var bra. Inga överraskningar för oss som läst boken såklart, men välgjort och med åtminstone bitvis fint skådespeleri. Emma Watson är riktigt duktig.
Något som jag verkligen älskade var illustrationerna till Sagan om de tre bröderna, som Hermione läser högt ur. Fruktansvärt bra.




Dålig version såklart, men ändå. Alltid något.

Nu ska jag sova.




PS. I kväll har jag huggit mig själv så att jag började blöda med en osthyvel. Den trubbiga sidan. DS.