22 december 2010

Åh


Konstbloggaren Danny Roberts är smått ofattbar. Den här målningen får mig att kippa efter andan, och med sin unika och personliga stil lyckas han inspirera mig snarare än få mig att ge upp allt hopp om att någonsin kunna åstadkomma något, och det gör honom jävligt speciell,

och det här är bara så himla bra.

Inga kommentarer: