Jag har läst igenom hela Black Ascot-bloggen från början till slut. Minns hur jag älskade den och följde den maniskt under våren 2009. Vad kunde man annars göra, lämnade den utrymme för något annat än stum hänförelse och underlig inspiration?
Det känns väldigt annorlunda nu jämfört med då. Jag lägger märke till detaljerna, hur février ibland blir fèvrier och hur meningarna ibland inleds med stor bokstav, ibland inte. Det påminner väldigt mycket om att se filmen The Sixth Sense för andra gången, vilket jag i och för sig inte ens gjort, men första gången jag såg den var den andra gången för min vän, och jag kan föreställa mig hur det känns. Som att dra ned opaciteten på det gåtfulla översta lagret till 0, som att sitta gömd bakom kulisserna med de vassa strålkastarna i ögonen och se ryggen av skådespelarna som trollbinder publiken med sin magi.
Jag vet inte om jag vill rekommendera folk att läsa bloggen, vet inte om den är bra. Stundtals är den välskriven, men för det mesta är den ett snobbigt prat om mode, "riktigt" mode, för det allra mesta dränkt i plommonvinsångor. Sådan läsning som kan få vem som helst att vilja bli alkoholist på stört, bara en sån sak.
Läs om ni vill.
Såhär reagerade jag när jag upptäckt den.
Såhär när bluffen uppdagades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar