04 december 2010



Du vill titta på min stjärnhimmel till 747 och höra mig ljudlöst men som en viskning mima
Du är värd att dö för
Och du vill läsa på mina tapeter, bläck tusch blyerts
Alla hundra minnen från när paniken brutit ut
Och då ler du svagt och viskar till mig
Du
Är värd att dö för.

Och då kanske jag inte orkar argumentera emot, precis som jag låter mig bjudas på latte,
Kanske jag går fram till garderoben och ställer mig på tå och tar ned en flaska Baileys i stället.

Inga kommentarer: