Rest In Peace

16 juni 2002 - 30 december 2010

finaste finaste,
vars kärlek jag aldrig riktigt förtjänade
vars nyfikna beteende jag aldrig tröttnade på att iaktta
vars söthet jag aldrig lyckats greppa

I din himmel tror jag att det växer basilika i stora buskar. Och äppelträd såklart, som inte bara får äpplen utan bananer också. Och där är fullt av små hörn som du kan krypa in i, gosiga mattor du kan flopsa* på och jord som du kan gräva i.

Nosen skrev såhär i ett SMS:


Följande saker minns jag om colan: Han var inte alls som andra kaniner; han var allt annat än harig, han stod högre i rang än Charlie och var inte rädd för mig, jag var snarare lite skraj för honom. Han var cool som en pistol och du kunde klippa hans klor medan han låg på rygg i ditt knä, det gav mig intrycket att han var grymt mycket modigare än Dacke som är en labradors motsvarighet till Nasse. Han åt julgransbarr och äppelträdsgrenar utöver hans vanliga mat. Han seglade utan problem, ja han var vad vi människor kallar en riktig man. Sara har två teckningar av honom på sitt rum, en av dig och en av henne. Och om pzl fick ha med sig en enda varelse till en öde ö skulle det vara han, för de var så villkorslösa tillsammans.

Och det kan väl stämma. Åtminstone om ön låg i Stockholms skärgård.


Tjarrå, finaste ninen ♥

*) internt ord för att beskriva att ligga och vila på mage; mer specifikt ljudet som passar bäst till benen som fälls ut: flops.