.
Jag äter knäckebröd med ost och dricker mjölk,
och hittar hundra tusen bloggar mer värda än min.
för konst som den här är jag (nästan) beredd att
ge upp kemibetyget.
ofta nöjer man sig med att leva som man gör.
men ibland får man en skymt av något vidare
och börjar längta ut.
då ska ni veta att det inte är det man har
som man har tröttnat på,
utan den man är.
håkan och lasse och frusna fingrar och tomma tankar och en brinnande längtan som falnat för länge sedan och nu bara är en tom hög av aska där inget längre glöder
vitvinsfrossa
daimchoklad
thåström.
du jag vet ett ställe som dom glömt och sen blev kvar
det blir bara du och jag
på sönder boulevard.
<'3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar