Jag har mulat i mig pepparkakor
i ett desperat försök att bli lite snäll
Jag har gett mig på avancerat pyssel
i tron att det gör mig speciell
Jag har lyssnat på fin musik och ångrat
att jag slösade bort mina tårar
(Och han sa:
Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen är det okej med mig
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Men då slösar vi bort våra liv.)
Och det var inte ens sant, haha.
Eller det vet ju inte jag,
ärligt talat vet jag inte ens vad jag hoppas.
Jag har sopat ett halvt paket müsli från mattan. Jag har slösurfat runt på diverse hemsidor och landade på poeter.se. Där fanns en kille som vet vad han gör:
"Det motsägelsefullt vackra i att älska något så mycket att man vill slita det i stycken bara för att se hur det ser ut inuti."
Och sen kan man sova lugnt ifred med sin ångest,
och kanske hittar tårarna tillbaka igen
(om man har tur).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar