Konstig dag igår. Efter fyra timmars sömn vaknade jag till luciamorgon, käkade lite lussebullar och somnade om. Några timmar senare vaknade jag igen, chillade på morgonen, övningskörde, var på middag hos mormor och morfar. Sedan var jag sjukt trött, men kunde inte somna.
När jag var liten hade jag verkligen ångest inför sådant där. Att veta att man måste sova för att inte vara dödstrött dagen efter, men ändå inte lyckas somna... Sådant gav mig panik.
Jag är bättre nu. Försöker se uppsidan med det hela vilken är att jag nästan alltid har något att skriva. Man lyssnar på Piko, gråter lite sentimentalt till musiken trots att man var övertygad om att tårarna förbrukats för länge sedan (men man producerar väl nya, kan jag tro). Man skriver något i avslappnad panik över sin egen meningslöshet, eller bara hur outhärdligt ont det kan göra när saltet sprids i såren, pumpas ut i ådrorna.
Med Ikeapennor men utan sudd, eller med kulspetspennor så man får fina bläckfläckar på lakanen.
Raderna blir aldrig ens i närheten av raka, eftersom man inte orkar lyfta på huvudet utan ligger på mage med kudden under bröstkorgen och kinden mot mappen.
When you feel so tired, but you can't sleep
Could it be worse?
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace...
och sådär håller det på. Det är aldrig sådär vackert som Julian C uttrycker det;
"Jag har lagt ut stora bruna kartongskivor på mitt sovrumsgolv. De täcker nästan hela golvytan. Det finns ingen bättre känsla än att skriva med bläck på kartong. Det ska vara ganska kladdigt och billigt bläck. Jag brukar ställa mig på alla fyra och skriva direkt på kartongen. När inspirationen infinner sig så gäller det att skriva snabbt för att hinna teckna ner alla tankar innan de ersätts med nya. Det är som att handen får eget liv och den rör sig automatiskt snabbare och snabbare. Man har inte en aning om vilken riktning berättelsen tar för allting går så snabbt. Allting omkring försvinner och man hamnar i ett nästan drömskt stadium. Sedan vaknar jag på eftermiddagen på golvet utan att ha en aning om vad jag skrivit ner eller när jag somnade, det är en märklig känsla."
Men ändå.
Jag tror jag försöker säga att det kan vara ganska trevligt att inte kunna somna ibland, kanske försöker jag till och med få andra att släppa sin ångest och plocka fram ett block i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar