För ett år sedan

Nu när september är slut har jag läst igenom hela förra september. Viss skillnad kan man nog upptäcka.

Fragment av mitt liv som det såg ut då:






Dagens låt: Ansgar & Evelyne av Kent

Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som jag önskar att vårt krig var slut
Jag har lärt av mina misstag... ♥

(Men nej, du är inte lika ensam som jag.)






Och det finns inte mycket som är värre än att vara riktigt jävla deppig när man egentligen borde glädjas åt allt man har. Det gör en liksom bara ännu deppigare att veta att man inte ens har vett att uppskatta det man har.

Vilket är synnerligen irrelevant i mitt fall, eftersom jag inte har något. Det är nog mest det jag saknar tror jag. Att ha någon där.

(Jag vill ha dig nu
Som jag hade dig förut)

Fan. Och mina tårar är slut igen, fast klockan bara är fyra.






Melissa Horn för hela slanten i kväll. Vet inte om laptopen mår så bra av det, ett vattentätt fodral vore kanske att rekommendera, men den får utstå så mycket salt i alla fall så den är nog van.






Trampa hem genom en höstgrå huvudstad.

Och hur dåliga ögon jag än har, så är det inte bara fartvinden som orsakar saltet på mina kinder. Det är inte droppar från vågorna i Värtan, inte pärlor av ansträngning. Det är pärlor av tomhet, saknad, vemod, uppgivenhet och tvivel.






"Visst känns det fint att va vid liv en dag till..."

Lyssnar på Håkan och vältrar mig i minnen av monopol, gitarr och kanelte. Har man inget nu att leva i, blir det lätt så att man återupplever tider då man... levde.

Fan. De dagarna kommer jag minnas så länge jag lever. När den dagen kommer då jag inte längre minns hur det kändes att bada mitt i natten, sova i en trång liten sjöbod med stearinljus och verkligen känna att man lever, då vill jag inte leva mer.

I mitten av en hurricane...

Kanske är det där jag står
Stilla på samma gråa asfaltsfläck
Medan hela världen snurrar omkring mig.






Dagens citat: "Vi vet egentligen inte vad gravitation är, bara att det är en kraft som får kroppar att dras till varandra." /Mats (fysiklärare). Det är ju underbart! Äntligen har jag något att skylla på för att jag går runt och kramas jämt! :D






Det är jobbigt att vilja göra något, exempelvis pussla eller vara med kaninen, men bara känna att man verkligen inte orkar. "Jag är sugen på ett äpple! Men nej, jag kommer inte orka ta någon tugga."

Stackars hon som tittar på (film),
Hur märkligt kan man må?

[tycka synd om sig själv :p]

Nä, sånt sysslar vi inte med här. Här är det positivt tänkande som gäller för hela slanten, eller hur? ...Men om man inte har några slantar kvar då? Om man la de sista man hade på halstabletter igår? Då kan man inte göra någonting för hela slanten. Ingenting blir helhjärtat, man kan inte engagera sig i någonting.

Kanske finns det någon som förstår mig.






Jag såg ut ungefär såhär, skrev ungefär såhär, och mitt liv såg ut ungefär såhär.

Det var dagens nostalgitripp det! Puff :)