Jag orkar inte riktigt ha söndagsångest på en lördag. Det känns lite värdelöst, liksom. Över huvud taget finns det så många uttryck som bara är kompatibla med söndagar. Söndagsfrossa och söndagkvällsförvriden, till exempel, är inte applicerbara på andra dagar och framför allt inte på lördagar. Jag befinner mig någonstans mitt emellan ingenting och oändligheten och fullkomligt orelaterade Julia Fordham har stått på i flera timmar nu. Har lite svårt att bestämma mig för om jag behöver sova (och nära tomheten) eller träffa folk (och förtränga den).
Det är i ett sånt här sinnestillstånd det vore skönt att kunna gråta, sedan torka tårarna och resa sig upp. Men det går inget vidare, och mina kinder förblir torra och varma. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar