Nybroplan 07:58

Häromdagen cyklade jag till jobbet i jättefin morgonsol. Just när jag stod och fotograferade de långa skuggorna vid nybroplan, kom polisen förbi på sina hästar.

Bilderna blev lite suddiga på grund av att jag inte hann/tänkte på att ändra inställningarna, men ganska fina ändå tycker jag. :3

Precis när jag lagt ner kameran och skulle fortsätta cykla, spelade Piko Alla visa män, vilket var lite roligt eftersom den börjar just så:

Här kommer dom på rad
I en jättelång parad
Ridande på varsin häst skriker dom att
Vi vet bäst.

En bättre fredag!

Det här har varit en jäkligt nice fredag.

Sålde rätt kasst på jobbet, men de sista 20 minuterna fick vi DN undersökning och jag drog in två 18-poängare på raken och till slut så landade jag ändå på mitt överlägset bästa veckoresultat någonsin. Det sista passet rådde dessutom en sån jäkla fredagsstämning på jobbet: Jens pumpade housemusik på hög volym, jag halvdansade stående och kunde inte sluta le. Så himla härligt.

Sedan kom jag hem och gjorde entrecôte med ugnsbakade rotfrukter och bearnaisesås, som avnjöts i sällskap av övriga familjen och Cicci. Efter det laddade hon och jag lagligt (!) ned I rymden finns inga känslor och tittade på. Mwww, vad den var bra! Sedan lekte vi sanning med hennes mobil. Jag följde henne hem i kylan och sedan fick jag pussa på en pojke också innan det blev dags för sängen, vilket är nuuu!

Natti :3

Åhsommar

Från en morgon i juni, den finaste på hela sommaren tror jag. Jag gick nattvakt på båtklubben med två av de allra bästa människorna jag känner. Och fotade litegrann med det nya 70-300-objektivet, bland annat headern där uppe! :)

Fina va? :'3 Pzl saknar sommaren .__.

Fina citat

Din puls kittlar min överläpp. /Nws

Man kan ju inte bara göra det som är kul, men varför ska man egentligen göra nåt annat. /Tom

:3

Dagens lärdom

I dag pratade jag och en kompis om hur det fungerar med de här tunnelbane- och spårvagnarna som är helt täcka med reklam. Är det målat? (Fast det är ju så jämnt!) Sprayat? (Men det är ju så detaljerat!) Klistrat? (...Helt slätt och utan skrynklor?) Och framför allt - hur tar man bort det sedan? Känns lite surt för annonsörerna att tvingas pröjsa livstids annonsutrymme liksom...

Att själva googla det här på Toms iphone kändes ju lite väl jobbigt, så vi tänkte att vi tar hjälp av 118 100!

*tadaa*

Varför göra något själv om man kan betala någon annan för att göra det liksom?

(eh)

Nej men jag har läst på tjuvlyssnat att första sms:et dit är gratis. Så vi tog risken. Svaret vi fick löd:


Reklamen på utsidan av tunnelbanevagnar är som väldigt stora klistermärken. När man ska ta bort det är det alltså bara att använda lösningsmedel.

Jag är säker på att någon av er också gått och funderat på detta, och nu har alltså du också lärt dig något nytt i dag! :)

Dagens skratt

Fy fan vad jag garvar. x'D

Pzl goes mäklare

För övrigt så har jag sålt alla Colans gamla grejer. Skrev min första Blocket-annons, i lite bostadsannons-style. Några urklipp:

Riktigt fin kaninbur i genuin sekelskiftesstil (det senaste alltså); ett
gediget bygge av plyfaskivor och kycklingnät på stabila ben, målat i trendigt
ljusgult interiört vilket förenklar renhållning. Den ljusa och luftiga
våningen består av en salong och ett förtjusande utkiksloft, samt ett
kombinerat sov- och badrum för privata stunder.

Rekommenderas för den stilmedvetna självständiga dvärgkaninen.

DESSUTOM:

Härligt knallrosa transportbur av märket Atlas, för alla äkta
globetrotter-husdjur. Med luftkonditionering på sidorna för ökad komfort, bärhandtag ovanpå för maximal mobilitet och galler fram (för bästa sikt) med tillhörande löstagbar vatten/foderskål.

Maila, ring eller sms:a mig om du är intresserad av att komma på visning.


Fint va ^-^ Så skönt att ha det klart nu. Så får grejerna komma till glädje någon annanstans :3

Kanske en nystart.

Hej. Det var ett tag sedan.

Jag har inte känt någon särskild inspiration att fotografera eller skriva. Jag har mest tänkt, läst, träffat vänner och pratat den senaste tiden.

Jag tror att jag har blivit lite osäker på vem jag egentligen vill vara. Jag börjar tröttna på den där jag blev för snart två år sedan, den som har rätt så många vänner, lagom sköna och galna, och gärna befinner sig i mitten av gänget, den som gärna super och festar och gör galna saker. Och det handlar inte om att jag har låtsats vara någon annan för någon annans skull, det är något jag har valt helt själv och rakt igenom älskat. Inte för en stund har jag saknat det liv jag levde innan det här började (även om jag såklart saknat människor från tiden innan, men det är inte samma sak). Det gör jag väl egentligen inte nu heller, jag har nog mest börjat drömma om ett helt annat ideal, för framtiden. Något nytt. (Sedan har väl min trötthet även att göra med att jag alltid känt mig så himla trygg i det här gänget, och litat på att folk tycker om mig och vill ha mig där. Men uppsättningen av personer har förändrats och tryggheten finns inte där på samma sätt, och då flyr jag direkt, vet ni. Jag hatar känslan av att vara oönskad och i vägen, då är jag hellre själv.)

Egentligen har jag nog alltid varit några år äldre mentalt än fysiskt. Det är bara de senaste två åren som jag gjort mig lite yngre, lite närmare min faktiska ålder. Lite ung och galen. Tonåring. Kan väl alla få va någon gång. Man måste inte vara den genomduktiga korrekta flickan jämt.

Men som sagt, jag börjar tröttna litegrann, och det gör att jag går runt och irriterar mig på alla runtom mig som fortsätter i samma gamla spår. Och den där nedlåtande inställningen är ju bara sjukt dryg och drar ner humöret på allihop, så jag kommer nog dra mig ur litegrann. Vara ännu mer selektiv i vad jag väljer att hänga med på.

En klassisk "it's not you, it's me". ^^

Det är nog så att
hela min tonårstid har jag väntat på att bli vuxen, men jag väntar fortfarande på att alla omkring mig ska växa upp.

Om alkoholens annorlunda baksida

Rätt så ofta när jag är bakis så mår jag på vissa sätt väldigt bra. Jag hamnar i något slags mys-mode och halvdansar runt och tycker att det mesta kan beskrivas med orden skönt, soft och nice. När jag svept mina obligatoriska vattenglas på morgonen och fått skölja av ansiktet brukar jag på något märkligt vänster lyckas känna mig bra, som en härlig person som har en plats på jorden att fylla som ingen annan riktigt kan täcka upp för. Jag trivs i mig själv, helt enkelt. Dessutom känner jag mig snygg, i mina mysiga kläder och med röda och lite svullna läppar. Den känslan kan såklart snabbt blåsas bort med en snabb titt i spegeln, men den smyger ändå tillbaka ganska snart. För den hör liksom till i trivseln.

Det är en lite ovanlig känsla, det där att verkligen vara en del av världen. Som om det verkligen finns utrymme, ja kanske rentav behov, av den där kombinationen av citronblonderat hår, plaststjärnor, gröna ögon med kajal under (och ett ärr bredvid det vänstra), tänder som biter snett, Kentcitat, bläckskisser på kvitton, bruna ben med spontana knän, ett blindtarmsärr, hemmasnickrade ord och några vita nagelspår i underarmen.

Kanske är det samma känsla som man uppnår om man röker på (jag har aldrig provat) eller mediterar (kanske fungerar det bättre om man är nykter, vilket jag inte var på Katarina di Levas meditation på Peace & Love i somras). Kan ju vara värt att testa, ja, det senare tänkte jag på då, om man vill slippa kröka varannan dag för att trivas bättre med sig själv de andra dagarna. Kan ju bli jobbigt i längden menar jag.

Det var dagens utläggning om det lite udda uttryck min kropp har för bakfyllan. Jag lider med er som inte får uppleva samma sak. Men som sagt, testa meditation. ^^

Helgen!

Hej. Här har varit lite tyst, jag vet. Jag har jobbat och umgåtts med människor och inte känt något jättesug efter att fota.








Helgen har varit trevlig. Fredagkvällen tillbringades med Tom och polare till honom på nyöppnade Retro på Söder. Jag gjorde ett par bläckteckningar på fyllan, det var ett tag sen nu (som jag ritade över huvud taget alltså) och var nog bra för mig. :) På lördagen hann jag dricka te med Lisen en stund innan vi och ett gäng andra sköna människor (varav en iförd svart helkroppsstrumpa, som ni ser nedan ^^) begav oss till metropolen Barkarby där Råsa Cc styrde en awesome fest! Det käkades pizza, lektes drinking games, spelades beer pong och dansades såklart. Efter Var ligger landet där man böjer bananerna var dessutom min röst totalt förstörd, så då pratade jag om möjligt ännu mer än förut bara för att få höra min hesa stämma. På det hela taget hade jag väldigt kul. Snackade med folk jag inte träffar så ofta, och många jag aldrig sett förr. Fick höra ett antal hoppfulla "är du bi?" också, vilket fick mig att känna mig sjukt tråkig. :( Men alltid trevligt för självförtroendet I guess :)

Ja såhär snygg var Felix kvällen till ära. Läskig va! :'o Typ den enda bild jag tog på hela kvällen för övrigt. :c

Vid fyratiden landade jag och Cicci i min säng efter en trevlig hemresa (innehållande olika personers historier från kvällen) samt den obligatoriska nattmackan. Nice kväll, kort sagt.

I dag har vi käkat frukost och solat solarium (ursäkt: vintereksem). Mys!

Ninen <'3

Colan på julafton, iförd fånig rosett bara för att. (Den satt på i typ fyra minuter, no worries folk)

Buren står kvar på sin plats, med en lite smutsad toalettlåda, en halvdrucken vattenflaska och mat i skålen. Men jag går inte längre sönder av att titta på den, jag orkar bara inte ta tag i det. Städa undan. Sälja prylar. Göra mig av med andra prylar.

Snart kanske jag finner energin.

Fina kvällar

Det här har hittills varit en ganska värd vecka. I måndags åt jag lüxmiddag på Söder och såg Scott Pilgrim vs The world. I tisdags hade mamma två före detta kollegor här på engelskspråkigmiddag vilket var mycket trevligt (och läskigt gott). Dessutom fick jag privat sällskap också. I kväll, onsdag, har jag gjort kycklingwok med familjen och sedan druckit te och ätit ischoklad under en åzm filt hos Stockholms mjukaste läppar.

Jag brukar ha som mål att komma i säng till 11 om kvällarna, som regel före 12. De har det gått sisådär med under veckan, men äsch. Det är det värt. ^^

Hemma igen

Hej. Jag har varit i fjällen en vecka, det var skönt och väldigt välbehövligt. Dagarna i ända har jag åkt längdskidor, läst böcker och tidningar, sett på Tour de Ski på TV, umgåtts med närmaste släkten, fotograferat och sovit. Otroligt vilsamt faktiskt, även om man åkte mellan en och två mil skidor om dagen. Det är skönt att bara kunna åka i spåret och veta att man åstadkommer något, utan att behöva producera något.

Några bilder blev det, men jag har inte orkat redigera så många eftersom jag fotade en del raw för första gången någonsin. (Sent efter 2½ år, I know.) Såhär såg det i alla fall ut en mulen dag på fjället:

Tycker ärligt talat inte att det var särskilt värt att komma hem. Visst, jag har träffat Nosen och Cicci som jag har saknat. Men allra helst skulle jag dra upp dem till Tänndalen och stanna där ett par veckor till. Här hemma finns bara en nollgradig ångest som kryper in i springorna i mina kängor och rakt genom det stängda fönstret, och får mig att frysa trots att jag dricker hett te iförd en massa varma kläder.