Rätt så ofta när jag är bakis så mår jag på vissa sätt väldigt bra. Jag hamnar i något slags mys-mode och halvdansar runt och tycker att det mesta kan beskrivas med orden skönt, soft och nice. När jag svept mina obligatoriska vattenglas på morgonen och fått skölja av ansiktet brukar jag på något märkligt vänster lyckas känna mig bra, som en härlig person som har en plats på jorden att fylla som ingen annan riktigt kan täcka upp för. Jag trivs i mig själv, helt enkelt. Dessutom känner jag mig snygg, i mina mysiga kläder och med röda och lite svullna läppar. Den känslan kan såklart snabbt blåsas bort med en snabb titt i spegeln, men den smyger ändå tillbaka ganska snart. För den hör liksom till i trivseln.
Det är en lite ovanlig känsla, det där att verkligen vara en del av världen. Som om det verkligen finns utrymme, ja kanske rentav behov, av den där kombinationen av citronblonderat hår, plaststjärnor, gröna ögon med kajal under (och ett ärr bredvid det vänstra), tänder som biter snett, Kentcitat, bläckskisser på kvitton, bruna ben med spontana knän, ett blindtarmsärr, hemmasnickrade ord och några vita nagelspår i underarmen.
Kanske är det samma känsla som man uppnår om man röker på (jag har aldrig provat) eller mediterar (kanske fungerar det bättre om man är nykter, vilket jag inte var på Katarina di Levas meditation på Peace & Love i somras). Kan ju vara värt att testa, ja, det senare tänkte jag på då, om man vill slippa kröka varannan dag för att trivas bättre med sig själv de andra dagarna. Kan ju bli jobbigt i längden menar jag.
Det var dagens utläggning om det lite udda uttryck min kropp har för bakfyllan. Jag lider med er som inte får uppleva samma sak. Men som sagt, testa meditation. ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar