Favorit i repris!

Nästan alla mina vänner som inte tog studenten med mig förra året, tar studenten i morgon. Jag ska självklart vara med och fira - fotografera två utspring, åka flak, om allt går som planerat besöka fem (!) mottagningar och dessutom vara med på efterfesten. Och det roliga är att jag ser fram emot det nästan lika mycket som jag gjorde till min egen student. Det som framför allt ska bli väldigt skönt är att jag inte känner någon press att hela tiden vara lycklig och att allt ska vara perfekt. Jag är färdig med det där; regnig champangefrukost, långtråkig studentlunch och awkward farväl av klasskompisar man aldrig lärde känna. Jag har gjort det och det var inte den bästa dagen i mitt liv. Inför i morgon känner jag helt enkelt att det får bli som det blir, och bara det är väl ett steg i rätt riktning mot en lyckad dag.

Jag inser att jag låter rätt krass, egentligen är jag sjukt jävla taggad. Ååh. ^-^