Jag hittade en text från maj i år som jag aldrig publicerade.
Ocensurerad
Snurrar spinner
(Nej, jag njuter inte)
Allt som en dimma
Färgsprakande kladdig utsmetad sönderpixlad
Fartstreck efter tankarna som flög iväg
Rörelseoskärpa av skakande händer
Trassligt hår i vinden som fastnar i våta kinder,
Snor sig kring en mun som i panik halvöppet stirrar blint mot de allseende stjärnorna och de tänderna som saknar ett par varma läppar och en tröstande tunga
Och håret blottar en blek, smal nacke
Som gjord för att bli kysst från alla håll
Som gjord för att absolut inte bryta samman sjunka ner
Inte bli ett med vågorna och bruset
Halsbrytande?
Våghalsig?
Eller bara fruktansvärt tom och ensam.
Jag gav upp för länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar