I dag har jag lånat tre böcker på biblioteket och läst ut två av dem: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och När du blundar tittar jag (som Louise så fint rekommenderade). Båda av Gunnar Ardelius.
Ur den första boken:
"Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat att välja dig, som i stället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara med mig själv?" s. 73
"'När vet man att det är slut?'
'Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig.'" s. 114
"Det är något grundläggande som saknas, något hon inte kan sätta fingret på. Det är som att de hela tiden häller på mer färgglatt strössel på en smältande mjukglass." s. 116
Ur När du blundar tittar jag har ju Louise redan plockat godbitarna. En till vill jag dock lyfta fram:
"Gå ingenstans förrän du vet hur beroenden bildas, hur mycket en människa kan bära innan hon välter." s. 97
2 kommentarer:
Hur skulle det vara med lite berörande litteratur? Rekommenderar Bruno K. Öijers Fotografier av undergångens leende? I övrigt tycker jag personligen att Ardelius bästa bok är Bara kärlek kan krossa ditt hjärta från 2010, men lite väl släpigt sentimental och örnperspektivistisk för min smak i vilket fall. Kanske en sväng P.A Fogelström helt enkelt, har man inte läst Mina Drömmars stad-serien har man ju missat kärnan i svensk litteratur, eller hur?
Kram
/Jonas
nej men, finbesök! tack för tipsen! jag antecknar flitigt på min att-läsa-lista :D kram
Skicka en kommentar