I dag åkte jag till stan med Cicci och Carro Ishård. Vi skulle köpa Ben & Jerry's-glass i Gamla stan, men jag och Cicci frös i bara kortärmat, så först åkte vi till Carlings i Gallerian där det var 50% rea för att köpa tjocktröjor. Men innan vi gått in där kom Cicci på att hon ville ha en hot dog innan glassen, och på grund av hennes begränsade ekonomi föreslog jag att vi skulle spela ihop pengarna med hjälp av mitt munspel. Sagt och gjort, på mindre än en kvart drog jag in 50 kronor, så Cicci fick sin hot dog. (Jag hoppas innerligt att ni nu försöker se framför er hur jag står och går lös med munspelet i Galleriagången, med den ena converseskon som myntlåda, medan Cicci och Isen dansar runt på golvet och gör sinuskurvan till bitar som Flaggan vajar på sin stång och Små grodorna.) Någon tjocktröja på Carlings blev det aldrig, för efter att vi blivit utkörda av ett par väktare kom vi på att det vore smart att åka till Gamla stan innan biljetterna gick ut. (Vi är så phail på att beställa sommarlovskort...) Så då fick vi våra glassar, som vi satte oss på Stortorget och åt. När jag skulle fota Cicci och Isen var jag tvungen att springa över halva torget för att få med båda två, med 70-300 mm objektivet på... Sedan gick vi mot centralen för att möta upp Levart, Wakter, Adrian, Pajen och Ville. Men vi kom på att tröjorna på Carlings ändå var viktigare, så vi gick till en annan butik där jag och Cicci åtminstone hittade varsin skjorta samt en åzmhatt till mig. Precis när vi skulle betala det kom hela gänget in och störde stackars biträdet i kassan, och efter det gick vi till plattan där vi fortsatte försöka tjäna pengar (dock med mindre framgång än tidigare under dagen, även om vi fick ihop några kronor och en hel del socialism under tiden). Sedan kom jag på att klockan var fem och jag fick bråttom hem. Efter några ärenden i centrum åkte jag till scoutlokalen för att fortsätta måla på skåpet samt käka pasta och dricka kaffe, och vara social med underbart sällskap såklart. Efteråt psyklade jag och pojkarna hem till mig, där vi åt mörk choklad och lyssnade på musik på altanen... Och här blev jag kvar, långt sedan de båda gått hem.
Kalla fingrar men det är väl sånt man får ta.
(Och när paniken bryter ut
Ler du svagt och viskar till mig: Du
Är värd att dö för)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar