Det är inte bara glada saker man hittar där bland lösbladssystemen och spiralblocken. Mitt skrivande står i princip i omvänd proportion till hur bra jag mår.
Jag skrev väldigt mycket mellan åttan och ettan.
En återkommande fras jag läser är
"Jadå, jag ska väcka dig när september är slut. Om jag lever då."
Men det var inte det att jag var för feg eller för hoppfull för att kunna ta livet av mig.
Jag bara skämdes för mycket för det.
(Det är så svårt att leva med sig själv efter ett självmord.)
Numera skriver jag knappt alls. Det är lite synd, men det är så mycket bättre än då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar