Citerar mig själv från igår:

.

Sitter skräddare i sängen med min egen godnattsaga (matteboken). Håller en kort föreläsning om imaginära tal för pappa, som låtsas somna, varpå jag går ut i köket för att ta ett glas vatten. Kommer när jag ska ta ut isen ur frysen att tänka på att jag gärna står på tå även om det inte behövs (möjligtvis som en gammal invand förnekelse till att jag är rätt lång), exempelvis när jag ska kyssa nosen.
Tar ut fem frostglittrande isbitar med hjälp av mina mörkröda naglar som faktiskt ser rätt tuffa ut om man inte kollar så noga, och konstaterar förvånat: "oj, de här isbitarna ger mig nyårskänslor".
(Det var på grund av frostlagret ovanpå dem då, som såg ut precis som snön kan se ut i fjällen när det är kallt, men aldrig i stan för där är snön grå och man får mask i magen om man äter den. Fjällsnön är ren, och den får man äta när champagnen är slut och tomteblossen brunnit ut. På tal om ingenting mer än isbitar och röda naglar.)