Det är roligt med människor. I dag stod jag med cykeln vid ett övergångsställe i väntan på grön gubbe. Över vägen går en kille som jag först är helt säker på att jag känner, så jag ler och tar ut ena ipodsnäckan. Han ler också och tittar lite nyfiket på mig.
"Vem är du?" frågar han, och jag svarar:
"Nej jag tyckte bara att jag kände igen dig", svarar jag, som har insett att han inte är den jag trodde.
"Ja, jag också!" säger han, och frågar sedan:
"Heter du Petra?" På det blir jag tvungen att svara nej, och vi skrattar båda åt situationen. Han boxar mig lätt på överarmen och jag önskar honom en fortsatt trevlig dag.
Tänk om varje möte var så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar