Jag måste citera ELLE-tidningen igen. Det händer ganska ofta. Jessika Gedin (självklart, vem annars) skriver om melankoli som:
"en stillsam sorg utan rötter, en hemlös hopplöshet som färgar världen svagt blå snarare än svart. Ibland påstås det att vemod är ett svenskt fenomen - lika svenskt och lika karaktäristiskt som begreppet lagom. Detta är naturligtvis inte sant, men som en pusselbit i vår kollektiva självbild är den ändå omistlig - där någonstans mellan Sällskapsresan-filmerna och smörgåsborden sätter vemodet ner foten och påminner oss om bokskogarna och fjälltopparna och de outgrundligt djupa sjöarna och de sorgsna folkvisorna och allt det vi ännu inte mist men kommer att mista."
Som alltid skriver hon dessutom en underbar bokkrönnika, denna gång på temat Sorg. Hon nämner Magnus Florins bok Ränderna, recenserad i DN här. Vill ha vill ha vill ha.
Men jag har i alla fall beställt hem en gratis pocketbok som jag vann på jobbet, en deckare faktiskt! Blir ungefär den första jag läser någonsin. Ska bli spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar