Efter en seg dag på jobbet har jag just genomlidit vad som lär hamna topp-tre av plågsamma cykelturer. I stan vräkte det ner en tät blandning av snö och regn, som i den hårda blåsten stack som spikar i ansiktet och som smalt till slask så fort den nådde marken. Väl över bron blev det kallare och snön låg djup på cykelbanan, vilket försvårade cyklingen markant (även om ansiktsakupunkturen avtog något).
Kom hem blöt, kall, trött och irriterad, och med en duktig huvudvärk.
Känns bra att jag ska tillbringa kvällen med små juniorscouter, stackars barnen. Lyckades dessutom missa min ledarkollega så får inte skjuts dit utan måste hoppa på cykeln igen... I mina (tydligen föga vattentäta) regnbyxor. Vill inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar