Topp fyra över språkfel jag avskyr:

1. Att inte kunna skilja på de och dem. Ganska given, och tveklöst det som skär mest i öronen. Likt en lågstadiefrökens välmanikyrerade nagel mot en svart tavla. Fyra rader som gör dig till en bättre människa.
2. Att inte kunna skilja på ordet längst, superlativ för lång, och längs, prepositionen som innebär längsmed. Förstå hur jag mentalt har slitit mitt hår av att lyssna på Melissa Horn, som jag vanligtvis uppskattar på många sätt, sjunga och jag följde dig längst vägen den natten, så vuxen i din hand i minst tre refränger i låten Kvar i nåt jag lämnat. Frustrerande, milt uttryckt.
3. Att inte kunna skilja på grav och akut accent (` respektive ´, där den första gör vokalen kort och den andra gör vokalen lång, mer eller mindre). Det gör mig särskilt ont att se min generation, som växt upp med och (åtminstone gällande merparten av mina vänner) älskat Pokèmon, skriva namnet Pokémon. Som om e:et uttalas som i idé. Hjälp mig. Läs här om du är en av dem.
4. På tal om sista meningen ovan: att, som om man bredde ut syltkakor ovanpå chokladtårtan och sedan avslutade med att ringla lite kolasås ovanpå, säga saker som Du hör till en av dem. Detta hör jag ofta på jobbet, eftersom ett välkänt säljknep är att få kunden att känna sig speciell. Själv skulle jag med stor motvilja köpa något av en försäljare som inte ens bemödar sig med att föra sig någorlunda korrekt i tal, trots att talspråket är det enda personen i fråga har att tillgå för att kommunicera och skapa en relation med kunden. Illa.

(Sedan hatar jag förstås felstavningar och särskrivningar och tycker att de sticker fruktansvärt i ögonen, men de görs oftast av dyslektiker eller andra som bara inte kan förmå fingrarna att få till det. Det känns onödigt att klaga på, så jag struntar i det.)


Men min pedantiska framtoning till trots, finns det självklart fel jag står ut med och ibland själv till och med dristar mig till att göra. Eftersom det här skulle vara min snälla vecka kan jag lika gärna nämna dem också.
1. Att säga Vart är du någonstans? i stället för var
2. Idag, imorgon (i stället för i dag, i morgon)
3. Även fast (med viss tvekan, men jo, det händer att jag säger så, även om jag försöker hålla mig till något av alternativen även om, fastän eller trots att.
4. Att slarva med att skriva ut accenter där de egentligen inte behövs. Som i ord som crème fraîche.