Jag har sett Morden i Midsomer, och totalt fastnat för den vitklädda flickan (för dem som såg avsnittet, The Axeman cometh heter det och handlar om ett gammalt blues/rockband) Willow, som påstår sig vara tolv år men i själva verket är runt 20-30 (sånt är alltid svårt att se). Hon är blond, klär sig bara i vita kläder och påminner en aning om Ebba von Sydow till utseendet. Hon var helt underbar! Riktigt jävla läskigt psycho, men så sjukt vacker...
Efter att ha rotat lite har jag inte kommit fram till mer än att skådespelaren heter Fiona Button, och att hon aldrig spelat en större roll än den i mördarserien. (Höll på att skriva något om hennes relationer till offrens mördare, men insåg att det vore lite tråkigt för dem som till exempel spelat in avsnittet medan dom är bortresta eller så - as if någon gör det nu för tiden? Det är väl bara min mammas föräldrar vad jag vet, eller? - , så jag ändrade formuleringen. Märk väl ordvalet till "mördare", för att inte ens avslöja ifall det rörde sig om en eller flera. Jag är inte helt värdelös...) Jag vet inte vad jag ska göra för att få reda på mer om henne, jag får inga träffar på bilder på google, och hamnar bara på sidor som "filmrecensioner" eller folks bloggar. En av dem var visserligen rätt intressant, eller killen som skrev gjorde det i alla fall på ett intressant sätt. Kanske inte borde göra jättereklam för sidan här, men sök på morden i Midsomer och gå in på sidan vars googlerubrik består av ett förnamn och ett efternamn. Om ni orkar.
Jag känner verkligen för att sitta uppe och knarka skumma + kritiska bloggar hela natten, men samtidigt vill jag gärna ut och fotografera någonting, vad som helst, och dessutom är jag på extremt poetiskt humör och skulle gärna sitta och strö lite ord över den svala asfalten... Jag har helt enkelt för många viljor, och det resulterar i totalt kaos och förvirring, samt felaktiga aningar om att jag inte vill någonting alls.
Strimlade ord
glödande svidande bokstäver
Över ditt falnande hjärta
Det bränns mot din svala kropp
Och precis som valborgsmässoelden smälte små hål i din fleecejacka
Bränner mina nedskrivna tankar hål i ditt sargade hjärta
Och det är av ren mordisk elakhet jag fortsätter,
Bara för att det ligger i mitt intresse att plåga dig
Du vänder ditt brända ansikte
Upp mot den gråmulna himlen
Och det stilla strilande sommarregnet
Och något i dina ögon
(som du vägrar stänga för någonting,
vars klarsynthet och vägran att förneka jag alltid avundats, och hatat)
Sa att det här är slutet, älskling
Och din älskling har inte alls ett hjärta av snö, nej
Men hon såg rakt igenom ditt
Hålen mina ord bränt var så djupa att sanningen strilade igenom
- Som solens första strålar genom persiennerna en sommarmorgon -
Och hon skymtade något så ärligt att du fruktade det
Men det är över nu, älskling
Och det är irrelevant huruvida du kremeras eller inte
För jag kommer fortsätta skriva,
Och låta mina ord bränna ännu djupare i din kropp
Sån är jag, och du vet det
Plågarinnans poeter tystnar aldrig
(För att jag inte ens orkar skämmas längre.
"Du har dina mål, och jag kan inte skingra dem, kan inte låta dem va
Och jag har mina ord... Som du sa."
<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar