Yo. Idag har jag varit i centrum med Cicci och Emme, lämnat lite biblioteksböcker och fixat med annat samt inhandlat en jeanskjol och kort kavaj. Cicci köpte sushi till frukost och lyckades denna gång äta den utan att droppa bitarna i vattnet ^^
Efter det promenerade vi hem, jag käkade mackor till lunch och kikade lite Andra Avenyn (äntligen är jag ikapp! ...Fast jag saknar det redan...) och sedan gick jag ut med hunden för att möta Klara, Karin, Paula och Linnea vid tåget runt halv tre. Vi gjorde kladdkaka, som blev minst sagt kladdig, och käkade med massa glass och o'boypulver. Sen har vi hängt runt några timmar, och de har just försvunnit så här är rätt tomt och ensamt. Orkar fortfarande inte tänka på allt skolarbete jag borde ha gjort under lovet... Helvete. När får man dö egentligen? Fick världens finaste (och mest uppmuntrande) Kentcitat av Fredrik imorse:
Och tiden krossar mjukt ditt motstånd
Det kommer smälta bort som snö
Tills du slår din käpp mor muren
Som du reste kring din ö
Och alla dina vänner
Och hela din familj
Går med stormsteg mot den dagen
Då de inte längre finns
För älskling, vi ska alla en gång dö
♥
Är det så? Är det säkert, får man verkligen dö? Jag kan inte andas. Luften är för tjock, stan för grå och livet för meningslöst för att man ska orka fortsätta kämpa. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar