Lite mer att leva för? Ja tack.

Tjo.

Åh, orka att det här är mitt femhundrade inlägg. Visserligen inte bland publicerade, men ändå. Jag känner pressen. Från alla mina trogna läsare. Alla mina fans. Alla de som har stöttat mig genom alla år, funnits där för mig när det varit tungt och fortsatt att tro på mig i alla lägen.

Fuck off.

Var i fjällstugan några dagar och var nära på att frysa ihjäl (-23 grader på morgonen), tinade tyvärr upp igen och gjorde i övrigt ingenting mer än att åka några mil i skidspåren och trycka i mig en svårförsvarlig mängd mat och godis. Lyckades dessutom måla ett påskägg som till och med jag skulle kalla fint, och när jag skulle fota det föll det givetvis i golvet. Frenetiskt sms:ande med en viss mr. Freidrich har lett till full inkorg och överdrivet lyssnande på Kent. Familjen är relativt missnöjd med båda delarna skulle jag tro; vare sig konstant mobilpillande eller nanodepressiv (eget ord anspelande på Piko) mentalitet är särskilt uppskattat hos föräldrar. Särskilt inte när Kent-obsessionen går ut över allihopa då jag envisas med att spela Tillbaka till samtiden i bilen. Som vanligt kommer jag hem med ett självförtroende ytterligare lite naggat i kanterna och en ojämn solbränna från hakan till pannan. Linnea hade rätt, man ser bara smutsig ut, och i ren trots har jag därför såklart solat lite extra.

Idag har jag tagit en långpromenad runt Kottla med Cicci och hunden. Efter det har jag inte gjort någonting mer än ätit lunch, häckat vid datorn, käkat kex och knarkat djungelvrål (Rökpök-minnen ♥) framför Andra avenyn.

Jag orkar inte nånting alls. Bortsett från att jag läste klart tyska Harry Potter och började på An instant in the wind i fjällen har jag inte gjort något skolarbete alls. Ingen kemilabbrapport (vilket skulle kunna grunda sig i att min och Carolines labb gick åt helvete och vi skyllde allt på "gasläcka"), ingen matte, ingen historia. Ingenting. Och på tal om det, en särskild fras i första versen känns bara så otroligt jag att jag måste bjuda på den:

I Hagnesta Hill

Bland dom identiska husen

Rycker vi till

Reklamen avbryts för sport

Finns bara inte bättre! ♥ Så klockrent. Fredrik har dessutom lyckats tagga på mig på konsert den 28:e juni på Zinken i sommar, så lätt att jag ska dit och leva lite då. ♥

Annars är det mest tristess. Grått och segt, ett plötsligt lager av snö (bättre sent än aldrig? Så fan heller) och total avsaknad av livslust fyller dagarna. Jag funderar på om livets mening kanske borde bestå av något mer än Kentcitat och solsken? Kanske borde jag egentligen ta mig till If - lite mer att leva för. Ja tack.

I morgon ska jag till bästemor och städa. Kanske blir det en sväng förbi optikern också, vem vet... Lev väl folk. Hoppas alla hade en trevlig påsk förresten, känns bra att jag inte ens tänker på det. Säger en del om hur desperat vi tar till oss högtider för att ha en ursäkt att fira och äta gott, utan en tanke på bakgrunden till firandet. Jag vet knappt själv varför vi firar påsk, bortsett från att Jesus dog när han firade det. Det är ungefär som att börja fira Ramadan plötsligt, bara för att Göran Persson (som omvänt sig) svalt ihjäl då. Eller nåt.

Puss ♥