♥

På tal om förra inlägget, ett gammalt SMS från nosen alltså, insåg jag just hur fint vi skrev till varandra då. Det gör vi väl nu också, men ni vet, man växer in i ett gemensamt språk och skriver lite likadant... Då hade vi varsitt språk, varsitt liv, och kände inte varandra. Alls. Över huvud taget. Jag bara tittade in i hans källare några kvällar. Vi lyssnade på musik och låg på hans säng och kramades i ett par timmar, tills jag var tvungen att gå hem. Det var fint.


Jag trodde inte på tvillingsjälar. :)

Jag sitter fortfarande och undrar om gårdagen var på riktigt ellerom det bara var en underbar dröm. :)

All I mind's losing you. :')

Maah, jag vill trassla ihop oss till ett enda nystan. :3



Jag vet inte riktigt om jag ville säga något vettigt med det här, mer än att han är fin, min nos. Väldigt fin. ♥