Stresstankar

Såhär kan det låta mitt i natten i pzls huvud.


Stressen sätter sig under solar plexus, som en klump, och den gör att
ju hungrigare du blir, desto mer motbjudande blir tanken på mat.
Den får dig att bläddra förbi trettio låtar i rad på ipoden,
och hoppa mellan alla dina favorithemsidor utan att någonsin känna en gnutta inspiration,
Och du slås av när spotifyreklamen kommer
att du egentligen lika gärna kan lyssna på den som på själva musiken.
Stressen ger dig ont i knäna och får ögonen att svida,
och den fläckar ner din spegelbild i tunnelbanans fönster.
Den får dig att tvivla på alla relationer och all kärlek i världen,
Den får dig att vilja riva sönder något samtidigt som du inser
att du inte har kraft nog att göra något sådant.
Och den får dig att störa dig på feltryckningar på datorn och misstag av T9.
Stressen får dig att hata och förakta allt du själv åstadkommit,
den får dig till och med att önska att något riktigt hemskt ska hända så att du ska kunna
få skjuta upp några måsten och bara ligga hemma och gråta ett par dagar.
Men du gråter på nätterna i stället, det är mest tidseffektivt så.
Du känner dig verkligen "hjärtlös och förfallen",
och du känner att hjärtat som slår därinne, det har glömt vad som fanns att bulta lite extra hårt för.
Det går bara på av ren vana.





För övrigt så funderar jag på varför inte utbränd och utfryst är motsatser.