Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du kan något.

Nu kan det vara för sent
att säga som det är

- Men jag tänker göra det ändå.

Jag har skrivit ett citattal till svenska C som är ganska blottande. Det är en enda lång monolog från en persons inre röst till personen själv, med syfte att övertyga personen om att han/hon är den sämsta människan på jorden, och inte värd någonting över huvud taget. Det hela är mycket logiskt och strukturerat, och gör faktumet så självklart som det är, och det spårar snart ur till en enkel plan över hur personen i fråga bör avsluta sitt liv så att det orsakar så lite besvär som möjligt. Jag vet inte riktigt varför jag väljer att visa upp mig så,

Jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

eller nåt. Jag vill absolut inte ha någon typ av medlidande, snarare vill jag försöka ursäkta mig själv och förklara. Inte förrän nu inser jag att jag borde sökt någon typ av hjälp för det där, men för mig var det en nästan-trygghet att luta sig mot, och absolut sanning. Talet kanske är mitt sätt att visa för mig själv att jag har insett, att det går att leva på annat än konstant självhat.

Vi får se hur det går. Jag ska börja med att försöka lära mig det utantill.




Edit: Eftersom att allt av vikt jag säger, har jag stulit ur en låt:

Hon har levt i skuggan
och trippat fram genom livet på tå
Så länge att hon vant sig
och helt glömt bort hur fel det är.