07 april 2010
Midnattstankar.
Mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små
(och alldeles för gröna)
Och jag är så rädd,
rädd för min fantasti och för mina drömmar.
Rädd för att somna, rädd för att inte kunna det.
Saltet svider mot min torra vinderhud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar