Militant frihet.

En frihetskämpe förklädd i militärskjorta
eller en fånge på rymmen,
eller en vildfågel kamouflerad för säkerhets skull
fri, men ändå slagen i bojor
precis som Rosseau konstaterade.



(Och ska du passa in i det militära, ska du inte tänka fritt
du ska bara hållas fri från tankar.)

Foggy drops

Jag avnjöt en riktigt häftig cykeltur i morse (på min egna cykel, som jag äntligen fått tillbaka med ett helt framhjul). Tjock dimma och massor med droppfyllda spindelnät... Det var på minuten att jag hann till jobbet i tid efter fotopauserna ^^

Dripp dropp

Det droppade en massa vatten när mamma spolade däcket idag. Plask sploosh :3

Paj!

Den här flickan borde ta fler självporträtt. Hon har bara inte insett det riktigt än.

Min helg

Lördagen: arbete på lidingöloppet hela dagen; sortera väskor och påsar och bära ut och placera i nummerordning samt hjälpa förvirrade/slutkörda löpare. Kul men stressigt och ansträngande. På kvällen: middag på indisk restaurang på söder med Pajen, Klara, Linnea och Karin. Müs!
Söndagen: båtfix med mor och far; bygga ställning, skura däck och hundra andra grejer. Äntligen vinterklar! På kvällen: tacos! ^^

Fredag med låtsashöst och språkfunderingar.

I eftermiddags låg det ett blåaktigt dis över Mälaren som suddade ut konturerna kring Södermalms trädtoppar och Gamla stans byggnader, och det motsade en aning höstens övriga attribut som den klara, kyliga luften och den blåa himlen. Det var faktiskt inte ens kallt ute, fast löven börjar verkligen gulna nu så det är åtminstone något.

I dag har jag, förutom varit på jobbet, kört bil till båtklubben, gjort risotto, (ofrivilligt) sett på Dobidoo och därefter (högst frivilligt) sett på Skavlan. Den mannen alltså, han är så imponerande. Jag älskar hur han för det första lyckas välja så himla blandade gäster och för det andra lyfter fram det intressanta hos dem alla och för det tredje får dem att slappna av så pass att det blir gemytligt! Jag noterade även hur annorlunda människor blir när de byter språk, vilket skedde då den amerikanska författarinnan Erica Jong kom in i studion. Samtliga personer i studion var svenska eller norska och alla över 40, så säkerheten i det engelska språket var väl inte på topp. Även om de alla pratade väldigt bra engelska rent grammatiskt, så är de ju inte bekväma i uttalet. Orden flyter inte naturligt och man hör en tydlig accent vilket otvivelaktigt orsakar en osäkerhet som märks direkt. Alla antar liksom en mer lågmäld position, förståeligt nog, och skiftar därmed även personlighet en aning.

Jag märker själv hur jag är helt olika personer beroende på om jag talar svenska, engelska eller tyska. Jag har också kommit att tycka om personer mer när de talar ett visst språk (detta gäller väl främst lärare, som är de enda jag talat två olika språk med beroende på lektion).

Är det någon mer än jag som väldigt starkt kopplar språket till personligheten?

Fonts.

Nåt jag kladdade ihop efter att ha läst tidningen CAP&DESIGN på jobbet. (Riktigt inspirerande magasin som handlar om design, layout och sådant. Fint!)

I allmänhet, finns det något intresse för att se mina olika alster? Gjorde till exempel en tuschteckning i dag som sitter kvar på väggen på jobbet, men om någon vill se kan jag ju fota :) Annars nöjer jag mig fint med att skapa.

Dagens länkar

- Poeter.se - jag har sagt det förut och jag säger det igen: supereffektivt mot dammiga ögon.
- F.lux's redshift - provar applikationen för att se hur jag trivs.
- Ännu en söt xkcd-comic.

Scribblertoo

Det är så trevligt när man kan få minsta fulkladd att se arty ut. ^^

Pedagogiskt och förenklat om valet

En fin graf snodd av Trettioplus (gjord av Fredrik):

Lite sant sådär.

Tre foton

En fin skylt utanför Morš i Tallinn.

Små söta vildkatter på Alpenzoo i Innsbruck.

En buske utanför jobbet en morgon för några veckor sedan.

Lyssna

Skivtips of the day: Facit av Säkert!

Jag gömde mina drömmar precis där din axel blir till hals <'3

:'

Jag är så fruktansvärt trött. Jag vet inte på vad, på det mesta tror jag, för att det ibland känns som att ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, inte ens lite (plask) och för att det är så fruktansvärt svårt (fruktansvårt) att hävda sig, antyda att man är något, när ingen verkar hålla med, och ändå fortsätta dag efter dag för att det är så det "ska" vara: man ska inte gömma sig i ett hörn, man ska sitta bredvid människor och prata med dem även om man är helt övertygad om att de hatar det.

Och jag hatar det.

Och jag är så ovan vid att inte må bra, inte vara glad, så jag har glömt hur man skriver, nästan glömt hur man gråter, glömt hur man tycker riktigt synd om sig själv samtidigt som man hatar sig själv över allt annat, och då är det så svårt att få uttryck för den där vaga känslan där inne som man tycker att man känner igen men inte minns hur man ska hantera.

Det kallas tvivel, det där som stör, ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

En fin bok.

I dag är en trött och seg dag. Jag har sålt dåligt och cyklat långsamt och skrattat lite och velat ännu mindre. Jag har läst ut The curious incident with the dog in the night-time av Mark Haddon eftersom min bror ändå hade den hemma eftersom de läser den i skolan, och den var jättefin men ganska sorglig och pojken, Christopher, skriver precis som jag i den här meningen och han använder sig av "because" och aldrig "since" i stället, och "which" men aldrig "that". Förutom att han inte skriver lika långa meningar som jag.

Christopher har Aspbergers syndrom, och boken The curious incident with the dog in the night-time var Andreas Öhmans huvudsakliga inspirationskälla när han regisserade filmen I rymden finns inga känslor och den vill jag jättegärna se, så jag tänkte att jag lika gärna kunde läsa boken. (Läs intervjun med Andreas på dn.se.)

Den är rätt så runn och väldigt lättläst (aka svår att lägga ifrån sig eftersom kapitlen är så himla korta så man kan lika gärna läsa ett till... och ett till...), och väldigt fin. Poetisk på det där opoetiska sättet som bara en kompromisslöst logisk och matematisk människa, som står oförstående inför andra människors känslor och tankegång, kan uttrycka sig.

100% scout!

I dag går eventet 100% scout av stapeln, då man ska gå runt i scoutdräkt hela dagen för att visa att man är scout och står för det. Gifvetvis är jag på, även om jag lär smutsa ner scoutbilden med min utgångna skjortmodell med märken som håller på att ramla av... Här kommer några bilder på mig där jag faktiskt har scoutskjorta på (det händer väl inte riktigt varje gång precis).

Ja, jag vet inte hur bra jag är som vandrande reklampelare för scouterna. Hur som helst är det tveklöst det bästa val jag gjort i livet att börja, och framför allt stanna kvar, i scouterna.

Jobb!

Igår sålde jag bra. Om någon undrar snittar jag en schysst dag på 180:-/h, helt okej enligt mig. (Så om någon behöver jobb, så... 0:)) Det najsigaste med mitt jobb:

- Man får umgås med en massa trevliga och väldigt blandade människor (tjejer och killar från världens alla hörn med totalt mixade politiska uppfattningar och intressen)

- Man får prata med en hel massa folk i telefon varje dag. Vissa sura, såklart, men många glada, några nyfikna, några väldigt sociala, några ensamma, några gamla och sjuka och fattiga, några kvicka, några halvdöva.

- Man får tillgång till många trevliga tidningar, som Pc För Alla, Fokus, DN och Foto.

- Man styr sin lön. Säljer man bra, tjänar man bra. I like it.

Nu ska jag snart trampa iväg till stället igen. Det är en ganska trevlig cykeltur faktiskt, fast just nu hällregnar det ute så vi får se hur mysigt det faktiskt blir.

Om den rådande skärpedjupshetsen

Jag pratade med min pappa i kväll om fotografering, och om han trodde att man kunde känna igen att en film är gammal för att man inte hade kameror med lika stor bländare och därför fick betydligt längre skärpedjup. (Detta var något jag själv reflekterade över när vi såg All the president's men, från 1976, på sommarbio.) Han sa att han trodde att det snarare handlar om trender. Det kan man väl tro på, eftersom han sedan sin fotoera för ~20 år sedan säger "dåligt skärpedjup" om det vi i dag kallar "kort" eller, i vissa fall, till och med "bra".

I vilket fall var vi överens om att vi är fruktansvärt utled på den hysteri som råder kring det korta skärpedjupet. Han berättade att på hans jobb är varje bild de använder i reklamsammanhang eller annat av samma karaktär: en suddig förgrund, ett objekt som är suddigt närmast, i fokus och sedan otydligt igen, och så en suddig bakgrund. Jag själv ser väl mest av det i bloggvärlden - en bild ses som fin så fort där finns lite bokeh eller kinden i ett ansikte är suddig. Men hur snyggt är det egentligen när bara ett öga är i fokus? Jag har en teori om att föreställningen att korta skärpedjup är det enda rätta för porträttfotografering (eller egentligen över huvud taget fördelaktigt), beror på att man brukar säga att 50 mm är den optimala brännvidden för porträtt. Detta kommer sig ju av att man slipper den förvrängning som vidvinkel och telezoom medför, men eftersom fasta 50 mm-objektiv ofta har bländare 1,8 blir det ett naturligt val att fotografera porträtt med. Fast det ser fasligt onaturligt ut, tycker jag, och är föga smickrande för modellen. Utan att höja allt proffsen skriver till skyarna kan jag ju nämna att Scott Kelby, författaren till boken Digital fotografi, rekommenderar bländare 11 till porträttfoto.

Visst förstår jag att man inte vill ha en orolig bakgrund som stör och tar uppmärksamheten från modellen. Men för det krävs inte bländare 1,8, särskilt inte när personen i fråga står upp, och framför allt inte mot en redan jämn bakgrund.

Själv använder jag ofta största bländaren, betydligt oftare än jag behöver. Det är väl delvis för att kamerans autoinställningar bländar ner så mycket att bilden får rörelseoskärpa, och delvis för att jag ofta behöver det för att slippa dra upp ISO mot skyn. Men jag tror jag ska försöka minska på det i framtiden, framför allt när jag tar blixtbilder. För ärligt talat, hur snyggt blir det tycker ni?

Lånade en bild från StockholmStreetStyle som exempel. De fotona brukar för det allra mesta vara äckligt snygga (om än kännetecknade av detta korta skärpedjup som tagit över fotovärlden). Men just här tycker jag inte att suddigheten passar in. Med en rejäl och bra blixt har man alla gånger "råd" att blända ner så pass att även ärmarna på hennes blus kan vara i fokus. Men man gör det inte.

Så, summa summarum:

- Kort skärpedjup är snyggt ibland, men det blir lätt för mycket enligt mig.

- Jag använder det mer än jag behöver och planerar att ändra på den vanan.

- Jag respekterar alla för deras fotograferingsstil.

Det var typ det. Puss!

Yellowstone på SVT

I kväll har jag sett ett avsnitt av SVT:s lilla serie om nationalparken Yellowstone i USA. Riktigt fina bilder, snyggt och nära filmat och med varierande perspektiv (bl. a. mixat mark- och flygfoto, mixat übertele och supervidvinkel, mixat skärpedjup). Programmet sänds i tre delar och den tredje visas nästa lördag, men man kan kolla på SVT play också som vi gjorde. Gör det.

Det är ett skönt avbrott från alla valdebatt er och nyhetssändningar och actionfilmer och dramaserier. Det var för länge sedan jag såg en naturdokumentär, eller vad heter de? Ni ser. Ska nog se på nästa avsnitt också.

källa: http://thetvlegion.com

Whale day.

http://wallpapers.free-review.net/

Just nu pågår valvakan för fullt på TV. Det är lite spännande sådär, inte att kolla på kanske, men valet i sig. Att vi faktiskt kanske byter regering, kanske får in ett läbbigt parti i riksdagen. Jag må vara allmänt blå som person, en lite vemodig person med stor kärlek till både himlen och havet. Men min hjärna är annorlunda och jag skulle inte banga lite förändring, om man säger så...

Och tydligen måste man vänta ända tills onsdag för att få reda på hur det gått. Jäkla dumt egentligen, varför inte sysselsätta några arbetslösa med att räkna röster så att alltihop kunde gå lite fortare?

"Schnitzel, ja, ja - nolltio"

Oh hai. Is back! :D

Jag har blivit dränkt i spöregn och torkat,

förfrusit och tinat upp,

skrattat ihjäl mig och återuppstått igen.

Jag har även seglat om en Cinderella Vikingfärja (!), beskådat längdkastning med mögliga mariekex, ätit nutella med nescafé i, spelat Still alive på munspel, älskat regn, hatat regn, sjungit på Du skär och hoppat runt i vattnet med gummistövlar, ätit underbar korvstroganoff, sovit med 4 andra personer i en Avanti, ätit lüxig frukost och chillat under sprayhooden med Coldplay samt en tagit några müsiga bilder.

Kolla vad fina dom är.

Dagens mest sjungna fras, högst passande:

I don't remember
you looking any better
But then again, I don't remember you.

(John Mayer - Who says)

Jag sitter och har lite post-seglings-sjösjuka, som vanligt. Och som alltid efter att ha umgåtts med det här gänget går jag runt och känner mig spralligt lycklig och nästan lite småkär i det mesta, bara för att jag är så glad att jag har dom. Antar att det blir så annorlunda med dem jämfört med resten av mina vänner eftersom vi är så himla omaka. Ett gäng människor som aldrig skulle umgåtts om det inte vore för scouterna, och som ändå trivs så himla bra ihop.

Jag tycker jävligt mycket om er, bara så att ni vet.

Natti

Nu ska tröttpzl gå och lägga sig. I morgon sticker vi ut och seglar! Det blir Malin och grabbarna, det har ju gått bra förr. ;) Ska bli skitmysigt! Pussel

T__T

aj aj aj aj aj aj aj. för dig som vill höra en sorglig historia.

You just want somebody listening to what you say

Dagens låt: Square one av Coldplay

Dagens läsning: dn.se, som vanligt på jobbet. Läs gärna denna artikel om Sverigedemokraterna. Det är först nu jag börjar inse vilken makt de egentligen kan få i riksdagen, och först nu det verkligen stör mig att jag inte kan göra något för att förhindra det.

Dagens pepp: vädret!! Det är det allra bästa med september, att himlen skiftar till en djupare blå och vinden tar i lite när den rasslar runt de gulnande löven medan man cyklar hem från jobbet.

Dagens sämsta: mitt resultat på jobbet, haha, bottenrekord sedan jag började jobba efter sommaren.

Dagens bästa: mitt humör. Hade sjukt kul sista kvarten på jobbet, när alla var övertrötta och oseriösa. ^-^

Nu är det helg igen, puss :D

Godnatt.

I kväll vaggas jag till sömns av Sans Soleil, min nya favoritlåt.

Det känns som att jag har fått lite för lite sömn många nätter i rad nu. Det blir slitsamt i längden. Ska försöka komma i säng snart. Känner mig rakt igenom fruktansvärt trött.

Så lägg dig ner och sov, lilla syster
Bara lägg dig ner och bida din tid nu

♥

Mera SD, tralala

På tal om mitt inlägg om SD häromdagen. Det finns en grupp på facebook som heter 2010 argument mot SD, ett skolprojekt som utgår från följande (fantastiskt välgjorda!) youtubeklipp:

SÅ, KOLLA NU.

Man ska alltså bidra med sitt argument genom ett videosvar, här är mitt. (Eftersom jag inte är mycket att kolla på kan jag direkt avslöja att mitt argument lyder Jag tänker inte rösta på Sverigedemokraterna, därför att jag älskar människor. (Inte alls därför att jag inte fyllt 18...) Videon har fått en del intressanta kommentarer från tittare som uppenbarligen skriver både fortare och mer än vad de tänker.

(Bara ett sådant påstående som att jag INTE älskar "individualister, oliktänkande, kristna" - vad sa jag precis?)

Men till skillnad från när någon kommenterar negativt på ett konstverk man har gjort eller på hur man är som person, så tar jag inte alls illa vid mig personligen. Jag blir mest sorgsen över hur människor, som jag påstår mig älska, kan vara ibland. Men en fördel med alla tolkningar som gjorts och slutsatser som dragits, är att jag tvingats specificera för mig själv varför jag säger som jag gör. (För ärligt talat, det var en femminutersgrej för att uppmuntra projektet, kört på känsla.) Jag kom fram till tre saker:

Våldtäktsmännen och rånarna som nämns i kommentarerna, de är inte våldtäktsmän och rånare. De är människor. Någons bror eller pappa eller bästa vän. Någons tröstare, någons älskare, någons glädje.

Så 1: Jag älskar inte allt som människor gör, jag älskar människor.

Jag har faktiskt inte ens påstått att jag älskar varje människa jag träffat. Jag har bara lovat mig själv att efter bästa förmåga utgå ifrån att jag älskar en främling innan jag vet någonting om honom eller henne.

Så 2: Jag älskar inte alla människor, jag älskar människor.

Men mer än något annat syftar jag på att de personer jag älskar, de är människor för mig. Jag ser inte iranier, bögar, töntar, rikemansungar, skilsmässobarn, homofober, sportnördar, idioter, svenskar, katoliker eller bönder. Jag ser människor.

Så 3: Jag älskar inte titlar, egenskaper och tillhörigheter. Jag älskar människor.

Vill ni veta varför?

För att jag hos människor har sett vilja starkare än alla djurens instinkter, passion större än alla ursprungliga drifter och kreativitet vidare än allt annat tänkande.

Jag tror på människors vilja att göra gott, inte bara för sig själva eller den egna flocken utan för alla varelser på jorden.

Jag tror på människors förmåga att älska.

Därför älskar jag människor.

Nu har jag bara förklarat vad jag menar med att jag älskar människor, inte varför det skulle hindra mig från att rösta på SD, men jag vet inte om jag orkar ta den politiska diskussionen just nu. Den emotionella kändes viktigare för stunden. Den spontana känslan är att den större delen av mina läsare delar mina åsikter i vilket fall. Fast det slog mig i morse att om SD (som i de senaste opinionsmätningarna) har över 4 % av rösterna, då innebär det i princip en av 20 röstar på dem. Det är lite skrämmande.

Påkörd ;__;

I dag blev jag påkörd på cykeln av en bil. Visserligen gick det bra och jag klarade mig fint, men framhjulet är helt böjt så jag måste byta det. :/

*is sad pzl*

...men jag lever!

*is happy pzl*

Glitter! ^-^

Jag fotade lite idag innan jobbet. Såna där bilder som är tio gånger mer upphetsande att ta än att titta på, men ändå.

Särskilt när man ser dem uppladdade till blogger, för den delen. Jäklar vad de tappar i färg och lyster, det är trist. :c

Innsbruck i bilder

Ungefär såhär har det varit. Fint väder, fina människor, fina färger och fina djur.

Dagen efter

Tjafan.

Det hölls en bättre fest hos Cicci igår, kan man väl säga. Fyra personer, varav två (anonyma) fortfarande fulla, dansar nu omkring och plockar, kastar och skurar. En tvåbent porslinskossa här, en krossad trädgårdsbänk där. En halvhängd dörr utan handtag och ett badkar fyllt med svalnat vatten... Tomma Ben & Jerry'spaket, halvfulla nudelskålar, här och var små mandelbiskvier och en trasig mobil.

Men vi gör vad vi kan för att återställa huset till sitt ursprungstillstånd!

Detta har vi till vår hjälp:

Finns även fina foton från gårdagen när ett par flickor dansar järnet till denna låt. :]

Så långt Pzl går i att uttala sig om politik... :p

Sånt här får mig att må illa.

Men ganska snart byter jag i huvudet ut "inkräktarna" mot de främlingsfientliga, och hör att "ropen på hjälp" kommer från människor som genomlider riktiga krig i sitt hemland. (De sista 2/3 av klippet utgörs av en Nordmanaktig hyllningssång till vår svenska natur, som om den bryr sig om hudfärgen hos den som får njuta av den.)

Hahahahaha, förlåt, men det här påminner mig om Emil Jensens ord i ett av sina mellansnack:

"...Det är en ond, snäv cirkel, och de som ligger bakom, det är de som ligger bakom det här vi kan inte ta emot fler svenska flyktingar nu, förrän vi lärt oss ta hand om våra egna svenska pensionärer. Men som däremot aldrig säger vi kan inte utvisa fler flyktingar nu, förrän vi lärt oss utvisa våra egna svenska pensionärer!" (start 2:57)

Det här gör mig något gladare.

Zu Hause ^^

Hei. Jag är hemma efter några riktigt härliga dagar i Innsbruck i Österrike, med en fin mix av socialt umgänge, naturupplevelser, turistande, shopping och festande. Bilder på G, I hope. Tschüss und auf Wiedersehen!

:/

Hai.

I dag har jag varit duktig och lyssnat på en tjej från scoutförbundet som snackade om... scouting. Typ. Går runt och är fruktansvärt seg, har just beställt pizza som jag och bror ska äta i vår ensamhet. Blir tidig kväll i kväll tippar jag på, väckarklockan står på 03:45... (Egentligen är det kanske inte värt att gå och lägga sig, men när jag bara har fyra dagar i Innsbruck vill jag inte slösa bort den ena på att vara zombie.) För övrigt är min ipod död, jag förstår inte hur jag ska klara mig hela vägen till München. Funderar på att tatta brorsans gamla freestyle och ta med en bunt Kentskivor, men det kommer ta rejält med utrymme i mitt redan proppfulla handbagage... :/

*

weheartit

...Ensam.

SkelarN^

http://www.zefrank.com/scribbler/scribblertoo/

Ja, hon skelar. Hoppas det är okej ändå (det är svårt med touchpad och bara möjlighet att ångra senaste draget).

Mijääh

Tja fan. Sitter och äter godis i mitt rum klockan halv tre på natten efter en fin kväll hos Ville aka Burschk aka Dräggmeister. Ska vara i scoutlokalen klockan 09.30 imorgon, soft (dock ingenting emot mitt flyg till München som går 07:45 i övermorgon >__<).

Puss

Vässarö

Här kan man va.

Här är man väldigt gärna till och med.

(Gief)

Jobb?

Jag var lite spontant på en anställningsintervju i dag, hos ett företag som jag sökt jobb hos via arbetsförmedlingen. Innan jag visste att jag skulle få börja jobba dagtid på Makalös så snabbt (började i måndags). De ringer imorgon och meddelar om de vill ha mig eller inte.

Jag kanske får ett nytt jobb imorgon.

Tänk om jag får ett nytt jobb imorgon.

Vill jag ha ett nytt jobb imorgon?

Kan jag inte få det här jobbet om ett år i stället?

Jag kan tjäna grovt mycket mer pengar på det här jobbet.

Och grovt mycket ingenting, om jag är helt värdelös.

Jag kan känna mig sjukt utanför i gruppen.

Eller bli bästis med hela gänget.

Tänk om jag inte får jobbet imorgon.

Vad skönt det vore att slippa välja; ja tack eller nej tack

Och vad fruktansvärt mesigt av mig att inte ens våga göra ett val.

Undrar om jag får ett nytt jobb imorgon.

Någonstans vet jag att jag inte kommer tacka ja även om jag får chansen. Inte redan imorgon.

Och det beror inte på att jag brinner passionerat för att sälja just DN och Hemmets Veckotidning. Det beror inte på att jag har djupa connections med varenda säljare på Makalös.

Men det är vissa människor som får mig att stanna.

De som hänger armen över ens axel för att kolla på något på ens skärm, eller som ställer en fråga om ens fritid, eller som säger "Du är värd att dö för" och "Det är verkligen kul att du är tillbaka".

Från liv till död via musiken

Livet är bra fint ibland.

Jag sitter och lyssnar på min lista Åzmcoldplay i spotify. Har insett att Reign of love (andra halvan av Lovers in Japan) är fruktansvärt fin.

Vi pratade om tatueringar i dag på jobbet. Visste ni att jag väldigt gärna vill tatuera in Now my feet won't touch the ground i versaler på ena foten?

För mig är det inte bara ett låtcitat vilket som helst, utan det sammanfattar liksom hela fenomenet med att kunna bli hög på en låt, att koppla ihop musiken med stunder av kärlek och lycka och liv, att flyga likt konfettifjärilar (eller röda duvor) genom himlen och aldrig vilja landa igen

på grund av två ackord i perfekt disharmoni

eller en ologisk rad som säger allt utan att betyda någonting.

Men kanske också som en påminnelse om att ibland

måste man våga hoppa utan att veta precis

var man landar.

Det vore dessutom ganska fint att ha det skrivet längst ned på foten när man hängt sig i ett rep så långt att fötterna hänger precis ovanför marken. Som ett sista desperat försök att sväva.

Döden är bra fin ibland.

Galaxy

Utfyllnadsbild från seglingen i måndags kväll.

Less than three.

Det finns så många sätt.

Brum!

Vi har en ny dammsugare, som verkligen känns som en rullande robot (R2D2) i macintoshigt flashig design med blått lysande lampor (Eve), som jag så fint illustrerat i paint eftersom det inte framgick av originalbilden. Jag är lite skeptisk faktiskt, till hela den här idén med att vitt är det nya svarta. Och till Macintosh.

Men den suger i alla fall, i det avseendet en dammsugare ska göra, så jag får väl vara nöjd.

Freepeople

Så här kan man också visa sin kollektion.

Länkar

Mihi! Här kommer lite fina tips.

Tjuvlyssning 1 - incezten in a nutshell?!
Tjuvlyssning 2 - JAA! *kärlek*
Tjuvtittning 1 - Hej Peace & Love!
Jag vill också övermätta mina bilder i onaturliga toner!


Puss på er söta.

It's doodling time

Jag jobbar ju som telefonförsäljare, och i bland när det är lite klent med samtal eller bara blir allmänt långrandigt, börjar jag rita. De senaste dagarna har jag dekorerat min kalender med hjälp av de fina Tombows-pennorna jag fick i studentpresent. Ett urval:

När jag pimpat alla större händelser och högtider, började fråga säljledarna om deras födelsedagar.

Kalle förklarade att efter tretti fyller man bara "år". Ehsan vägrade också avslöja sin ålder, så jag drog till med 53 eftersom han förmodligen är 30 år yngre.

Kul är det hur som helst, att använda mina fina pennor och se att det blir snyggt. Färgerna lyser fint, särskilt den rosa (men det är svårt att återge i foto), och de flyter ju ut så linjerna inte blir så tydliga. :)