I eftermiddags låg det ett blåaktigt dis över Mälaren som suddade ut konturerna kring Södermalms trädtoppar och Gamla stans byggnader, och det motsade en aning höstens övriga attribut som den klara, kyliga luften och den blåa himlen. Det var faktiskt inte ens kallt ute, fast löven börjar verkligen gulna nu så det är åtminstone något.
I dag har jag, förutom varit på jobbet, kört bil till båtklubben, gjort risotto, (ofrivilligt) sett på Dobidoo och därefter (högst frivilligt) sett på Skavlan. Den mannen alltså, han är så imponerande. Jag älskar hur han för det första lyckas välja så himla blandade gäster och för det andra lyfter fram det intressanta hos dem alla och för det tredje får dem att slappna av så pass att det blir gemytligt! Jag noterade även hur annorlunda människor blir när de byter språk, vilket skedde då den amerikanska författarinnan Erica Jong kom in i studion. Samtliga personer i studion var svenska eller norska och alla över 40, så säkerheten i det engelska språket var väl inte på topp. Även om de alla pratade väldigt bra engelska rent grammatiskt, så är de ju inte bekväma i uttalet. Orden flyter inte naturligt och man hör en tydlig accent vilket otvivelaktigt orsakar en osäkerhet som märks direkt. Alla antar liksom en mer lågmäld position, förståeligt nog, och skiftar därmed även personlighet en aning.
Jag märker själv hur jag är helt olika personer beroende på om jag talar svenska, engelska eller tyska. Jag har också kommit att tycka om personer mer när de talar ett visst språk (detta gäller väl främst lärare, som är de enda jag talat två olika språk med beroende på lektion).
Är det någon mer än jag som väldigt starkt kopplar språket till personligheten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar