Mera SD, tralala

På tal om mitt inlägg om SD häromdagen. Det finns en grupp på facebook som heter 2010 argument mot SD, ett skolprojekt som utgår från följande (fantastiskt välgjorda!) youtubeklipp:

SÅ, KOLLA NU.

Man ska alltså bidra med sitt argument genom ett videosvar, här är mitt. (Eftersom jag inte är mycket att kolla på kan jag direkt avslöja att mitt argument lyder Jag tänker inte rösta på Sverigedemokraterna, därför att jag älskar människor. (Inte alls därför att jag inte fyllt 18...) Videon har fått en del intressanta kommentarer från tittare som uppenbarligen skriver både fortare och mer än vad de tänker.

(Bara ett sådant påstående som att jag INTE älskar "individualister, oliktänkande, kristna" - vad sa jag precis?)

Men till skillnad från när någon kommenterar negativt på ett konstverk man har gjort eller på hur man är som person, så tar jag inte alls illa vid mig personligen. Jag blir mest sorgsen över hur människor, som jag påstår mig älska, kan vara ibland. Men en fördel med alla tolkningar som gjorts och slutsatser som dragits, är att jag tvingats specificera för mig själv varför jag säger som jag gör. (För ärligt talat, det var en femminutersgrej för att uppmuntra projektet, kört på känsla.) Jag kom fram till tre saker:

Våldtäktsmännen och rånarna som nämns i kommentarerna, de är inte våldtäktsmän och rånare. De är människor. Någons bror eller pappa eller bästa vän. Någons tröstare, någons älskare, någons glädje.

Så 1: Jag älskar inte allt som människor gör, jag älskar människor.

Jag har faktiskt inte ens påstått att jag älskar varje människa jag träffat. Jag har bara lovat mig själv att efter bästa förmåga utgå ifrån att jag älskar en främling innan jag vet någonting om honom eller henne.

Så 2: Jag älskar inte alla människor, jag älskar människor.

Men mer än något annat syftar jag på att de personer jag älskar, de är människor för mig. Jag ser inte iranier, bögar, töntar, rikemansungar, skilsmässobarn, homofober, sportnördar, idioter, svenskar, katoliker eller bönder. Jag ser människor.

Så 3: Jag älskar inte titlar, egenskaper och tillhörigheter. Jag älskar människor.

Vill ni veta varför?

För att jag hos människor har sett vilja starkare än alla djurens instinkter, passion större än alla ursprungliga drifter och kreativitet vidare än allt annat tänkande.

Jag tror på människors vilja att göra gott, inte bara för sig själva eller den egna flocken utan för alla varelser på jorden.

Jag tror på människors förmåga att älska.

Därför älskar jag människor.

Nu har jag bara förklarat vad jag menar med att jag älskar människor, inte varför det skulle hindra mig från att rösta på SD, men jag vet inte om jag orkar ta den politiska diskussionen just nu. Den emotionella kändes viktigare för stunden. Den spontana känslan är att den större delen av mina läsare delar mina åsikter i vilket fall. Fast det slog mig i morse att om SD (som i de senaste opinionsmätningarna) har över 4 % av rösterna, då innebär det i princip en av 20 röstar på dem. Det är lite skrämmande.