:'

Jag är så fruktansvärt trött. Jag vet inte på vad, på det mesta tror jag, för att det ibland känns som att ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, inte ens lite (plask) och för att det är så fruktansvärt svårt (fruktansvårt) att hävda sig, antyda att man är något, när ingen verkar hålla med, och ändå fortsätta dag efter dag för att det är så det "ska" vara: man ska inte gömma sig i ett hörn, man ska sitta bredvid människor och prata med dem även om man är helt övertygad om att de hatar det.

Och jag hatar det.

Och jag är så ovan vid att inte må bra, inte vara glad, så jag har glömt hur man skriver, nästan glömt hur man gråter, glömt hur man tycker riktigt synd om sig själv samtidigt som man hatar sig själv över allt annat, och då är det så svårt att få uttryck för den där vaga känslan där inne som man tycker att man känner igen men inte minns hur man ska hantera.

Det kallas tvivel, det där som stör, ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.