En fin bok.

I dag är en trött och seg dag. Jag har sålt dåligt och cyklat långsamt och skrattat lite och velat ännu mindre. Jag har läst ut The curious incident with the dog in the night-time av Mark Haddon eftersom min bror ändå hade den hemma eftersom de läser den i skolan, och den var jättefin men ganska sorglig och pojken, Christopher, skriver precis som jag i den här meningen och han använder sig av "because" och aldrig "since" i stället, och "which" men aldrig "that". Förutom att han inte skriver lika långa meningar som jag.

Christopher har Aspbergers syndrom, och boken The curious incident with the dog in the night-time var Andreas Öhmans huvudsakliga inspirationskälla när han regisserade filmen I rymden finns inga känslor och den vill jag jättegärna se, så jag tänkte att jag lika gärna kunde läsa boken. (Läs intervjun med Andreas på dn.se.)

Den är rätt så runn och väldigt lättläst (aka svår att lägga ifrån sig eftersom kapitlen är så himla korta så man kan lika gärna läsa ett till... och ett till...), och väldigt fin. Poetisk på det där opoetiska sättet som bara en kompromisslöst logisk och matematisk människa, som står oförstående inför andra människors känslor och tankegång, kan uttrycka sig.