Jag var lite spontant på en anställningsintervju i dag, hos ett företag som jag sökt jobb hos via arbetsförmedlingen. Innan jag visste att jag skulle få börja jobba dagtid på Makalös så snabbt (började i måndags). De ringer imorgon och meddelar om de vill ha mig eller inte.
Tänk om jag får ett nytt jobb imorgon.
Vill jag ha ett nytt jobb imorgon?
Kan jag inte få det här jobbet om ett år i stället?
Jag kan tjäna grovt mycket mer pengar på det här jobbet.
Och grovt mycket ingenting, om jag är helt värdelös.
Jag kan känna mig sjukt utanför i gruppen.
Eller bli bästis med hela gänget.
Tänk om jag inte får jobbet imorgon.
Vad skönt det vore att slippa välja; ja tack eller nej tack
Och vad fruktansvärt mesigt av mig att inte ens våga göra ett val.
Undrar om jag får ett nytt jobb imorgon.
Någonstans vet jag att jag inte kommer tacka ja även om jag får chansen. Inte redan imorgon.
Och det beror inte på att jag brinner passionerat för att sälja just DN och Hemmets Veckotidning. Det beror inte på att jag har djupa connections med varenda säljare på Makalös.
Men det är vissa människor som får mig att stanna.
De som hänger armen över ens axel för att kolla på något på ens skärm, eller som ställer en fråga om ens fritid, eller som säger "Du är värd att dö för" och "Det är verkligen kul att du är tillbaka".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar