Jag sitter och lyssnar på min lista Åzmcoldplay i spotify. Har insett att Reign of love (andra halvan av Lovers in Japan) är fruktansvärt fin.
Vi pratade om tatueringar i dag på jobbet. Visste ni att jag väldigt gärna vill tatuera in Now my feet won't touch the ground i versaler på ena foten?
För mig är det inte bara ett låtcitat vilket som helst, utan det sammanfattar liksom hela fenomenet med att kunna bli hög på en låt, att koppla ihop musiken med stunder av kärlek och lycka och liv, att flyga likt konfettifjärilar (eller röda duvor) genom himlen och aldrig vilja landa igen
på grund av två ackord i perfekt disharmoni
eller en ologisk rad som säger allt utan att betyda någonting.
Men kanske också som en påminnelse om att ibland
måste man våga hoppa utan att veta precis
var man landar.
Det vore dessutom ganska fint att ha det skrivet längst ned på foten när man hängt sig i ett rep så långt att fötterna hänger precis ovanför marken. Som ett sista desperat försök att sväva.
Döden är bra fin ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar