12 februari 2010

Jag var sjutton år, ville inte va den som blev kvar.

Snoriga armar och en randig kind...





Jag vet att man inte ska klaga och se allting negativt. Men ni som inte varit här vet inte hur det känns. Till slut börjar man förutsätta man att man inte är välkommen någonstans längre.

De här sista, hm, knappt åtta månaderna som det är kvar, känns som de mest värdelösa av allting. Jag vill inte vara sjutton längre. Och grejen är att det är inte bara ett-halvår-vilket-som-helst. Det är sista terminen på gymnasiet, tiden innan jag tar studenten och sommaren efter som bara ska innebära frihet. Hundra tillfällen att fira någonting som jag aldrig kommer uppleva igen. Men jag bara kan inte.

Och man känner sig så jävla oönskad.

3 kommentarer:

Anonym sa...

fake id , värt risken om du känner som du gör...

Pusslaren sa...

jag känner mig inte mer välkommen som den jag är för det. bara välkommen som någon annan.

Moa Maria sa...

Jag skulle ha varit 17 år också när jag tar studenten. Men bestämde mig för att ta ett sabbatsår istället så nu tar jag studenten nästa år som 18åring istället. Förstår verkligen hur du känner och hur jobbigt det kan vara. Tycker ändå du ska satsa på fuskleg. Du kommer aldrig få tillbaka den här tiden och festerna är som bäst...