I dag har jag gjort något förskräckligt. Jag har lämnat bort min kamera. Jag tänkte att dom skulle fixa hennes sensor, för bilder med hög ISO har en massa heta pixlar som stör, och det kommer ta Nikon ~3 veckor att fixa, och jag inser precis nu när jag tänker "åh, jag ska be brorsan fota mina kläder!" att... Nej. Det ska jag inte. Om jag inte tar skräpkameran då... Alltså FUCK!
Det är som att lämna bort sin egen dotter på behandling, utan makt över vare sig när hon kommer tillbaka eller om hon över huvud taget blir bättre.
Jag har separationsångest.
T9: Reparationsångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar