Lilla Ego, fy skäms.

Hai.

I morse sov jag längre än övriga familjen, lyckades försova mig en aning men kom upp ändå. Åt frukost. Såg att det stod disk på köksbänken, från kvällen innan och de andras frukost. Jag var verkligen sjukt opeppad på att ta hand om den, stressad som jag var, men jag tänkte att "mamma blir ju så sur och trött när det står disk framme..." och efter mycket velande diskade jag till slut undan allt och gjorde fint.

Jag cyklade till skolan, där alla grupper skulle redovisa sin religionsuppgift. Uppgiften var att formulera en ny etik, alltså livsåskådning, och först ut var en grupp tjejer vars etik hette Arborismen. Jag fick aldrig reda på vad namnet kom ifrån. De började hur som helst med att läsa en väldigt fin dikt som de skrivit tillsammans, och sedan presenterade de sin etik. De pratade om att grunden till att det har blivit så tokigt i världen i dag, med orättvisor och miljöförstöring och fattigdom och allt vad vi lider av, är egoism.

Då tror jag att jag insåg vad det är jag hatar så mycket hos mig själv. Det är att jag är så jävla egoistisk. Och så slog det mig att jag redan gjort något oegoistiskt i dag (diskat disken, haha), så varför inte fortsätta? Detta hann jag dock glömma bort flera gånger under dagen. Men när jag kom hem skulle jag ta en skål med glass bara för att det är så enormt gott, men jag började med att plocka ur diskmaskinen. Då slog det mig igen; jag har redan börjat. Omedvetet.




Sedan åt jag min glass, och klippte upp kolasåstuben för att få ut det sista. Ett otal gånger har jag lovat mig själv att leva bättre, äta nyttigare och så vidare och så vidare, och det har gått sådär kan man väl säga. Men jag tror aldrig jag har lovat att försöka vara mindre egoistisk. Så det gör jag nu.

(Och nu har ni det liksom skriftligt, i sten eller åtminstone i luft, och det kan väl vara minst lika oförgängligt ibland.)

Efter det hjältedådliga heroiska gentlemannamässiga diskmaskinsurplockandet har jag tyvärr inte gjort något mer oegoistiskt i dag. Men jag jobbar på det.

Och för ovanlighets skull var det överraskande enkelt att formulera en rubrik till ett blogginlägg.