Sommartankar.

I går jobbade jag mitt sista pass på Makalös innan sommaren. Det var lite vemodigt att cykla därifrån sedan, men samtidigt väldigt fantastiskt eftersom himlen var blå och vinden lagom ljum och jag trampade på i shorts och converse utan strumpor. Lite skolavslutningskänsla, fast mindre högtidlig.

"Vi ses kanske i höst."



För övrigt tycker jag det är vackert hur svensk sommar tinar frusna själar och alla Stockholms invånare liksom kliver ur sina decemberskal, som de har på sig från oktober till april, och bara suger in solen och alla dofter som de knappt minns hur de doftar.

Nu är det sommar. Även om den kräver långkalsonger och raggsockor ibland.

I morgon är det första juni. Hej och hjärtligt välkommen, Sommar.