Rymden är så lockande och len inatt, och lika stark som en halva gin.

Här kommer dagens låt, för att kompensera för min emoness.
Den är tillägnad alla er som tar åt er.



Strimmor, jag öppnar mina ögon försiktigt,
Jag har varit här förut
människorna här verkar så lyckliga nu,
är det nittonhundranittiosju?

Strimmor, jag kan ha förlorat min heder,
jag kan ha förlorat allt,
men när solen går upp är vi långt härifrån
så jag håller huvudet kallt

Du och jag har ingenting och vi kan inte knäcka varann,
vi måste inte hålla tankarna klara

Strimmor, ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in
rymden är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin
Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
jag kanske rent av behöver dig

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen,
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
Håll min hand i vimmlet, människor som tror har en chans,
människor som tror har en chans

Strimmor, ge mig en dröm att försaka,
jag behöver en stilla hand
och ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn
Strimmor, hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen,
och ljuga de vackra historierna
om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna vi är sargade människor som tror,
vänd dig inte om.

Det är bara strimmor...

Strimmor, är grus i våra ögon,
vart ska vi åt för håll?
jag kommer aldrig hitta hem igen
så det spelar ingen roll,

Du och jag för att nån var full,
Du och jag för våran skull,
Du och jag för stämningen,
för den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss
och du och jag för oss

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans,
Håll min hand i vimmlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Håll min hand i vimmlet, människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans


♥