I dag tänkte jag att jag i alla fall kunde ta mig till flöjtrepetitionen, det var ganska viktigt att få spela ihop oss och så.
Och när jag kom till busshållplatsen, satte jag mig på bänken. Jag tittade inte på busstidtabellen som man alltid brukar göra av vana, jag kollade inte vad klockan var för att se hur många minuter det var kvar eller om bussen var lite sen. Jag bara satt och blundade mot solen och visste att jag ändå skulle få sitta där tills bussen kom.
Det kändes väldigt speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar