I eftermiddags mådde jag ganska så piss. Jag var trött och phailade på en tradera-auktion på 68 Promarkerspennor för 900 spänn, och jag var sjukt opepp på kalaset som mina kusiners familj arrangerade. Men jag åkte dit ändå, och det ångrar jag inte en sekund.
Det blev en lång kväll med god mat, trolleri, massor av fantastiska musikaliska framträdanden och en hel del verbala sådana också, allt i trevligt (mestadels nytt) sällskap.
Det hade såklart varit ännu bättre om jag varit frisk (och förfriskad). Men det var jävligt bra ändå.
Det finaste var mot slutet [av vår tid där, that is - festen håller nog på flera timmar till],
När jag sitter i trappan i mitten av salen och bandet spelar
What more in the name of love...
Och alla sjunger med
Och jordklotets tveklöst underbaraste gaypar sitter borta i soffan och är allmänt übersöta
Och mina mungipor dras upp mot kinderna och motverkar alla krafter som verkar på dem i termer av trötthet, sjukdom, gravitation och annat.
Det här var menat att vara en fest till livets och glädjens värn och ära.
Det blev det verkligen.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar