Det är inte pendanteri - det är grammatik...

[inläggstitel lånad av Jonas Hallberg för Språktidningen]

Bland det värsta som finns är när folk pratar och skriver fel. Inte utländska personer som inte kan språket så bra, för sådana människor förlåter jag mer än väl, särskilt efter att själv ha varit sådan i Österrike... Nej, jag pratar om människorna som har bott i Sverige i hela sitt liv och helt enkelt är för lata för att tala grammatiskt korrekt. Allra värst är väl "jag var med han idag" och "han är längre än mig" - något som man aldrig skulle få för sig att säga till exempel på tyska. Även stavning ser dåligt ut, det har jag själv problem med ibland. Och givetvis fel som är rent estetiskt misslyckade, till exempel mellanslag innan utropstecken, många frågetecken på rad och annat som ser oproffsigt ut. I princip hela högstadiet fick vi till och med då och då stå ut med prov som var så slarvigt skrivna att de var rent svåra att förstå, så var även delar av det första matteprovet på VRG. Ett vanligt misstag som folk gör är att använda fel skiljetecken. Själv förstår jag inte hur det går till, för jag menar man vet väl ifall det är en upplysning eller en fråga man kommer med? Tydligen gör inte alla det. Vi kan få uppgifter i stil med "vad är ultraviolett strålning." eller till och med fakta som är till för att hjälpa men bara är i vägen då meningen avslutas med ett frågetecken. "Vad fan är det för fel på folk?" vill man skrika då, fast det gör man inte eftersom man har tillräcklig panik över att provet kommer gå åt helvete och klassrummet för övrigt är knäpptyst (vilket visserligen skulle betyda att det skulle räcka med att viska vad man tänker för att bli hörd). Förlåt, men jag stör mig till döds på folks lathet och oförmåga att uttrycka sig korrekt. Att helt sakna ambitionen att använda språket på rätt sätt kan ju inte bara vara underlättande, i något sammanhang är det förmodligen ett stort hinder. Så jag kan ju vara ledsen för de personers skull som inte orkar bry sig om sitt språk... Men frasen "Hur mår du!" får mig ändå att gnissla tänder och klösa mina underarmar med de ovårdade naglarna.

Om jag ska fortsätta påpeka saker jag stör mig på så kan jag säga att jag tycker illa om
bloggare som skriver "förlåt att jag varit så dålig på att uppdatera på sistone". Det är så jobbigt! Jag vet att jag gör det själv ibland, fast då snarare med innebörden "jag är ledsen för min egen skull, över att inte hinna blogga så mycket som jag vill" - det är inte riktigt samma sak. Ni som känner mig vet ju att jag har en tendens att slaviskt följa jantelagen och därför tycker jag bara att det känns konstigt när folk skriver saker i sin blogg som får det att verka som att de tror att just deras blogg är den enda folk läser. Vilket ju aldrig är sant. Så, bloggare: snälla. Sådana ursäkter är allt annat än smickrande och bidrar inte till någonting.

Så, nu har jag nog klagat färdigt för ikväll :D Puss!