Min röda tråd gick åt till segelbåtens sprayhood i dag

Hei.

Det här har på det hela taget varit en rätt fin helg. I går scoutade jag först på Skeppsholmen och efter det tog jag det lugnt hemma hos Nosen. Vi såg Crash, riktigt jävla bra film, och åt kladdkaka. Sedan åkte jag hem och såg på en dokumentär om Bo Kaspers Orkester med pappa och efter middagen visade han och mamma diabilder från sin jorden-runt-resa. Mysigt.

I dag har vi tre fixat med segelbåten, och jag har fotograferat åt FUF med halvt borttagen bottenfärg och thinner i ansiktet. Vi åkte tillbaka till hamnen efter lunch, och jag och mamma sydde sprayhooden med samma teknik som mössen i Askungen. Under kvällen har jag planerat inför sommarens jamboree, skickat in högskoleansökan till hösten och deklarerat.

Jag känner mig fantastiskt oinspirerad. Dessutom kliar det någonstans långt ner i halsen, jag vill helst av allt köra ned en flaskborste i struphuvudet, samtidigt som jag inser att det nog mest skulle göra ont. Som det allra mesta, kanske. Och då låter man det fortsätta klia. Så filosofiskt.

Jag längtar verkligen efter att få cykla till jobbet igen. Så fort jag blir frisk så. Jag borde ta några vita veckor för att se till att bli frisk en gång för alla. Det ska jag göra! Nu är det officiellt! Och det finns ingen återvändo...

Osammanhängande, check. Lite som jag. Jag kan känna mig som en av de odödliga piraterna i Pirates of the Caribbean borde göra efter en slice & dice. Jag har splittrats men är inte mera död för det. Möjligen lite mindre levande.