12 januari 2008



- KRASCH! -

- Vad var det?
- Det var bara ännu en av alla drömmar som krossades.

Så tack dig för kasta mina drömmar i asfalten =
[tänka på engelska]







Och jag saknar alldeles för många,
Alldeles för mycket
Som jag haft men förlorat
Eller bara hört talas om

Jag saknar alla människor
Som brukade lysa upp livet
Saknar den där känslan
Av att bara vilja finnas

Jag saknar förmågan
Att tro på tillvaron
Att leva för stunden och
Att älska det jag har






Jag menar inget särskilt. Lyssna inte på mig. Tro inte att jag ber om medlidande någonstans, med vad jag än säger, för det gör jag inte. Möjligen förståelse, men det vore för mycket att kräva av mänskligheten.

Vi spelade bandymatch i morse i alla fall, det var härligt att få komma tillbaka efter lovet. Härligt att få ta ut sig fysiskt (sånt har jag inte tid med så ofta längre), och härligt att få ägna några timmar åt att bara önska att få ge sitt hjärta åt någon speciell. Inte för att det är något att ha precis, utan snarare för sakens skull. Det är väl tanken som räknas ändå, typ, och jag lever men väntar på smällen. Fast det är inte riktigt sant... Jag är levande, på sin höjd. Lever gör jag bara vissa tillfällen. Och inte just nu.



Inga kommentarer: