I ett försök att förklara och försvara att jag är som jag är, eller kanske för att få skylla ifrån mig. No offense.
Men allt av vikt jag säger, har jag stulit ur en bok... [låt?]
Den här gången är det Kent som får sätta ord på min oförmåga att lita på mina egna ord, eller kanske min eviga vilja att få koppla ihop mitt liv med någon annans, få lite bekräftelse och gemenskap. Vem vet.
Igår var vi hos Cicci och myste, onyttigheter som chips, pizza, godis och kolvätehydroxider intogs och det hela var trevligt värre. Själv bangade jag i sista sekund på att slagga där och smet in i mitt eget hem någon gång under natten (vilket kom som en trevlig överraskning för övriga familjen när de vaknade...).
Med tanke på omständigheterna mår jag förvånansvärt bra idag. På något sätt lyckas jag alltid matcha pluggandet (som jag varje vecka skjuter upp till söndagen, det är dåligt och tvärt emot vrg-andan, jag vet, än sen då?) med det där oförskämt fina vädret som vi inte är särskilt bortskämda med. Känns det inte lite otacksamt att ägna sin tid åt skolarbete då...? Det är ju dagar som den här som får en att tro att det blir vår i år också. Vilket å andra sidan kan bli svårt eftersom vi knappt fick någon vinter, men det betyder väl inte att man är mindre less på januari för det? Gatlyktorna ska inte behöva vara tända när man går till skolan. Ändå är de det.
Pussel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar